361
ritius blef den 22 September år 297 nedhuggen. Alla dessa martyrer blefvo kort derefter ansedda för helgon och Mauritius har såsom sådant inkommit i kalendern och står i almanackan under nyssnämnda dag. Hvad y ora, det är två öre, månde här betyda, är något svårare att bestämma. Det tyckes, som denna summa ingalunda kunnat förslå till anskaffande af ifrågavarande reliker, men möjligtvis har berörda belopp varit den minsta gåfva, som efordrats vid förevisande af dessa heliga qvarlefvor. Bokstäfverne, hvilka äro mer än vanligt oläsliga, visa sig härröra från den sista medeltiden, då koret förmodligen tillkommit.
En mycket vittrad dopfunt af sandsten står i kyrkan. Grundstenen är fyrkantig, foten rund och skålen åttkantig. Å foten märkas fyra framskjutande hufvuden. Skålens botten är skråkantig och alldeles slät och sidorna lodräta. Åtta rundbågiga fält pryda sidorna. Svicklorna fyllas med kilformiga stafvar mellan treflikiga blad. I fälten finnas nedannänmda föreställningar. 1. En man dansar och håller en båge. 2. En man sitter till häst. 3. En man rider på en åsna. 4. En man rider på en drake. 5. Ett lejon springer. 6. Två menniskor stå vid ett altare. 7. Två tuppar huggas. 8. En man rider på ett lejon. Dopfuntens hela höjd utgör 2.7 och skålens yttre tvärmått 2.4.
I nordost ⅛ mil från kyrkan och några hundra steg i nordvest från vägen står ett ringkors, som har följande anordning. På en stam, hvilken är bredare ned- än upptill, följer en ring, hvari ett litet kors inneslutes. Från båda sidor och midt ofvanpå ringen framstå två fyrkantiga armar och ett öfverstycke, hvilka i ändarna äro hålkälade. Minnesvården utgöres af en
