31
klockor väl kunde, såsom ännu flerstädes är händelsen, anbringas i takryttare.
Från medeltiden finnes ingen underrättelse om kyrkans byggnadstid. De lemningar, som blifvit insatta i hennes yttermurar, ha begagnats till dörr- och fönsteromfattningar samt båggesimiser och röja en mycket ren rundbågsstil. Alltså har den helgedom, hvartill samma lemningar hört, troligtvis uppstått i sednare hälften af tolfte seklet. Deremot visar hela hållningen af kyrkan sen spetsbågsstil, hvadan hon, tillkommit vidpass två hundra år sednare än den bortbrutna.
Altarbordet består af huggen kalksten. Midt framför bordet märkes ett fyrkantigt hål. Skifvan, hvilken har hålkälade kanter, är stor och slipad. Altartaflan, som 1699 tillkommit och utgöres af fin sandsten, röjer ett uselt arbete i rococomaner. I midten af taflan skildras nattvarden i oljemålning.
Ett helt litet altarbord ses i korets sydöstra hörn. På bordet står ett ganska litet skåp af ek, hvari Maria sitter med barnet på venstra armen. I skåpet märkes en genombruten stickbåge. Sidorna äro sneda och himmelsblåa, ryggen prydes med gylne stjernor. Skåpet krönes med sex tinnar, af hvilka en affallit. Dörrarne bestå af enkla bräder, som varit in- och utvändigt målade. Nu synes blott å venstra dörren S. Johannes med kalk. All målning är utförd på kritgrund, hvaraf det mesta bortfallit. Der finnes jemväl ett litet skåp och ett monstranshus, hvilka äfven äro af ek och förtjena, ehuru förfallna, att vårdas. Dessa tre lemmingar röja sen medeltidsstil.
En dopfunt af sandsten har fyrkantig och hålkälad grundsten, som öfvergår till rund. Foten är rund,
