Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/812

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

tarväggens södra ända ses en fyrkantig murfördjupning, som innehåller en fyrbladig uttömningssten.

En ingång å norra sidomuren inför till sakristian. Den yttre omfattningen har rätvinkliga poster och trebladig betäckning, men den inre är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 15.9 samt i motsatt riktning 13.6, har likadana men vida lägre socklar än koret och uppbär ett rundbågigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. Ett spesbågigt fönster åt öster ger en svag belysning. Inre omfattningen af samma fönster utgöres af en stor rakspetsig nich, hvari en slipad kalkstensskifva är infälld.

Tornet, som i likhet med skeppet saknar socklar och innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har blotta bjelklag. Der finnas inga trappor i sidomurarna, utan stegar tjena till uppgångar. Uti första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 14.6 i vester och öster 14.4 och i murtjocklek 4.3, ses å vestra sidomuren en ingång, som är ut- och invändigt rundbågig, men har till det yttre rätvinkliga poster på hög tröskel och till det inre lindriga smygar. Tornbågen är ovanligt smal föga hög och har halfrund betäckning utan vederlagskransar. Under tornbågen märkes en bjert ehuru något urblekt frescomålning, hvilken föreställer ett kors inom en krans och ett helgon med rundgloria å hvarje sida derom samt border å kanterna. Teckningen, som är ovanligt ren, röjer en hög ålder och har troligtvis tillkommit kort efter tornets byggnad.

Tredje afdelningen har å hvarje sida två gluggar samt deröfver ett spetsigt röste med en sådan. En