Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/813

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

53

midtkolonn har i hvarje glugg uppburit två lågspetsiga bågar. Midtkolonnerne ha blifvit ersatta med trästycken, men bågarne äro i behåll. Yttre omfattningarne, hvilka äfven äro rätvinkliga och lågspetsiga, ha blifvit förbättrade med tegelsten. I inre omfattningarna, som äro rätvinkliga och lågrakspetsiga, qvarsitta många skålbräder. Å hvarje sida under gluggarna ses en skråkantig indragning. Emellan och öfver röstena reser sig en åttkantig spira med ansenlig höjd.

Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1200 uppförd[1]. Tornet och skeppet, hvilka äro hållna i rundbågs- med ringa öfvergång till spetsbågsstil och hvilka sakna både socklar och takhvalf, ha troligtvis uppstått på nämnda tid. Detta är så mycket sannolikare, som målningen å tornbågen synes vara vidpass sexhundra år gammal. Koret härrör från den sednaste medeltiden och deri märkas flere spår af den högre konstens djupa förfall.

På altarbordet, som är muradt och har ett litet fyrkantigt hål å framsidan, ligger en stor hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, hvilken består af fin sandsten, är illa arbetad och härrör från 1689. Å midten föreställes i oljemålning nattvardens instiftelse. I triumfbågen hänger ett triumfkors i halfnaturlig storlek. Christus föreställes med åtskiljda fötter. Korset har fyrkantiga stycken i ändarna, och det har tvifvelsutan derå haft evangelisternas sinnebilder. Detta kors röjer en hög ålder.

I koret står en dopfunt af sandsten. Foten, som är rund, prydes med tre mennisko- och ett vädurs-

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.