107
Detta kors har å skärningen en ring med tolf runda skifvor och å ändarna fyrkantiga taflor med evangelisternas sinnebilder.
Emellan södra sidomuren och altarbordet står en preststol, hvilken är synnerligt väl arbetad af gråhvit marmor. Denne stol framter två breda och höga gafvelstycken, och deremellan sträcker sig en skråkantig sitthäll. Vestra gafvelstycket har å yttre sidan två afdelningar öfver hvarandra. Den nedra liksom den öfra afdelningen utgör en baldakin med ett röste emellan två fialer, som alla prydas å kanterna med yfviga löf och krönas med korsblommor. Svicklorna fyllas med rosor. I nedra baldakinen stå tvenne qvinnor, hvilka kyssa och omfamna hvarandra. Der föreställes alltså Marias besök hos Elisabeth. Ehuru deri röjes mycken hjertlighet, så skönjes ej mindre ärbarhet; ty näsorna äro hvarandra närmare än munnarne. I den öfre baldakinen, som är något högre än den nedre, ses en engel med ett språkband nalkas den heliga jungfrun och en dufva nedsänka sig på hennes hufvud. Denna föreställning anger bebådelsen. Östra gafvelstycket har å inre sidan en likadan baldakin som de nyssbeskrifna. I denna baldakin märkes nederst Maria ligga på en säng och Josef sitta vid hennes fötter. Deröfver afbildas Christusbarnet samt oxen och åsnan, öfverst ses en brinnande lampa. Figurerne äro halfupphöjda. Härvid bör erinras, att begge gafvelstyckena prydas å vestra, men äro alldeles slätta å östra sidorna; således har det vestra yttre, det östra inre bildverk. Denna ovanlighet är lätt förklarlig, den härrör nemligen deraf, att ornamenterne visa sig väl vid uppträdande till högaltaret, som ingen lekman fick under katholska tiden
