Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/965

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

205

I norra kyrkogårdsmuren stod en större port, hvilken var spetsbågig och uppbar sju tinnar och hade lemningar af poster och tröskel. Denne port, som likaledes var uppförd af huggen sandsten och någon kalksten och 1862 var i behåll, saknades vid vårt besök följande år. Vid efterfrågan om orsaken till denna oväntade förstöring sades oss, att porten nedblåst. Då enhvar känner, att de bäst uppförda murverk kunna under tidernas längd förfalla och af bristande underhåll nedramla, så borde väl också enhvar begripa, att uppenbar vanvård af sådana konstverk som det ifrågavarande är alldeles oförsvarlig.

Ett rundt kastell på en temligen brant kalkklippa ungefär 100 steg i nordost från kyrkan håller 22.6 i inre tvärmått och 7.2 i murtjocklek. Kastellet, hvilket till sin yttre och inre beklädnad består af tuktad sandsten men till kärnan af hopvräkta småstycken af grå- sand- och kalksten i godt murbruk, är ungefär 30.0 högt och har troligtvis varit något högre. Ett kupolhvalf, som nära öfra murkanten utgör betäckningen, är slaget af sandstensflisor. Högt uppe i södra mursidan uppgår en trappa. Ett nytt bjelklag intager halfva höjden af kastellets inre, och åt nordost har en ny glugg blifvit i sednare tid uppbruten. Ehuruväl kastellet begagnats till packrum, så saknas vattentak, och troligtvis har under sednare århundraden intet annat skydd än takhvalfvet funnits mot nederbörd.