Hammarby, man bör hafva infunnit sig i detta museum, hört om den store naturforskaren för att kunna göra sig ett rätt begrepp en verklig hänryckning, om en fullkomligt ljuf själens njutning. Det var icke storheten, som här förvånade, det var enkelheten. Måtte man förlåta mig min hänryckning och mina uttryck, då jag, återförd till dessa oförgätliga stunder af en glad ungdomstid, skall teckna den store mästaren, men jag finner dertill inga nog höga, inga nog passande ordasätt. Sannerligen, han var icke en vanlig menniska, denne ojemförlige mannen, då han uttydde naturens underverk ― ―»
Sverige erhöll, genom denna Linnés förmåga att hänföra sina lärjungar, en ny märkvärdighet, nämligen genom den utvandring af lärda, hvartill ännu intet land företett motstycke. Från Upsala begåfvo sig Linnés disciplar eller, såsom han sjelf benämde dem, hans apostlar ut i alla verldsdelar för att studera naturen och vidga kännedomen om dess skatter. Vi anse oss böra anföra några notiser om de förnämsta bland dessa män.
Den förste af Linnés lärjungar, som besökte en främmande verldsdel, var Ternström, en ung man, som 1745 begaf sig till Ostindien, men redan följande år föll ett offer för klimatet. Snart derefter gaf Linné anledning till en annan vigtig forskningsresa. Han skildrade nämligen i sina föreläsningar vältaligt de stora förtjenster en ung lärd kunde inlägga genom att styra sin kosa till Palestina och undersöka detta lands naturhistoria, som vore så okänd men så vigtig för bibelns förklaring och för den österländska filologien. Då varande studenten och sedermera medicine doktorn Hasselqvist lyssnade till dessa framställningar. I brist på fonder samlades penningebidrag, särskildt i hans födelsebygd Östergötland, och ett stipendium beviljades af Upsalas samtliga fakulteter.
Så understödd reste Hasselqvist på sommaren 1749 på ett af ostindiska kompaniets fartyg till Smyrna och uppehöll sig följande år i Kairo, hvarifrån han sände Linné åtskilliga prof på sina iakttagelser. Dessa blefvo bekanta genom tidningarna och föranledde afsändningen af penningeförstärkningar. På våren 1751 anlände Hasselqvist till sin bestämmelseort, besökte
