tidigt en djup och högtidlig nigning för honom och ville därpå aflägsna sig; men på det icke D. Quijote skulle märka att man spelat honom ett puts, ropade hertigen tillbaka flickan med bäckenet och sade till henne: »Kom hit och tvätta mig med, och se till att vattnet ej tager slut för er.» Flickan, slug och behändig, gick genast och höll bäckenet framför hertigen liksom nyss framför D. Quijote; de skyndade sig att tvätta och intvåla honom riktigt duktigt, och, sedan de fått honom ren och torr, gjorde de sina nigningar och gingo sin väg. Efteråt fick man veta att hertigen svurit att, så vida de ej tvättat honom på samma sätt som D. Quijote, skulle han hafva bestraffat deras näsvishet; men de gjorde det på fint sätt godt igen genom att äfven intvåla honom.
Sancho betraktade uppmärksamt tvältningsceremonien och sade för sig själf: «Gud hjälpe mig! tänk om det också brukas här i landet att tvätta skägget på vapendragarna såväl som på riddarna! Ty vid Gud och min själ är jag inte rätt mycket i behof däraf; ja, till och med om de rakade af mig . det, skulle jag anse det för en ännu större välgärning.»
— »Hvad är det ni säger för er själf, Sancho?» frågade hertiginnan.
— »Jag säger, señora, svarade han, att jag alltid har hört sägas att, när vid andra furstehof bordet dukas af, bjudes det omkring vatten för händerna, men inte för skägget. Därför är det bra att lefva länge, för man lär så länge man lefver, ehuru det visserligen också heter att den länge lefver, han har mycket ondt att gå igenom, fastän att gå igenom en sådan där tvättning är då snarare ett nöje än ett besvär.»
— »Var icke ledsen för det, vän Sancho, sade hertiginnan; jag skall genast laga att mina kammartärnor tvätta er, Ja, till och med lägga er på byk, om det behöfs.»
— »Med skägget är jag fullt belåten, svarade Sancho, åtminstone för närvarande; och det som skall ske längre fram har Vår Herre redan bestämt.»
— »Gif akt, hofmästare, sade hertiginnan, på hvad den hederlige Sancho önskar, och uppfyll efter bokstafven hans åstundan.»
Hofmästaren svarade att man i allt skulle tjäna señor Sancho, och med detsamma aflägsnade han sig för att intaga sin måltid och medtog Sancho, medan hertigparet blef sittande vid bordet tillika med D. Quijote och samtalade om många olika ämnen, hvilka likväl alla rörde vapenväsendet och det vandrande riddderskapet. Hertiginnan bad D. Quijote att,
