128
namn, om jag kunde skrifva det. I detta fall har jag emellertid icke tagit det jag talat ur egen fatabur, utan det rann mig i minnet en föreskrift, som jämte många andra min husbonde D. Quijote gaf mig kvällen innan jag reste att tillträda ståthållarskapet här på ön, och den var att, när det stode tveksamt med rättvisan, borde jag böja och hålla mig till barmhärtigheten; och Vår Herre har velat att jag just nu kom ihåg det, emedan det passar som om det vore enkom gjordt för det här fallet.»
— »Alldeles riktigt, svarade hofmästaren, och jag har för mig att själfve Lykurgus, som gaf Lacedemonierna lagar, icke hade kunnat fälla en bättre dom än den som den store Panza har fällt, och härmed må denna förmiddags sammanträde vara slut, och jag skall ställa om att herr ståthållaren får middag alldeles efter eget behag.»
— »Det är just hvad jag begär, sade Sancho, och ärligt spel skall det vara; gen mig bara att äta, och sedan må det regna rättsfall och tvistiga frågor öfver mig, så skall jag klarera dem i blinken.»
Hofmästaren höll ord, emedan han kände samvetsbetänkligheter vid att låta en så förståndig ståthållare dö af hunger, isynnerhet som han tänkte att samma kväll göra en afslutning på hans ståthållarskap, genom att spela honom ett sista puts, som han hade i uppdrag att anställa med honom. Sancho fick således den dagen sin middag mot doktor Lagadigundans regler och tänkespråk, och, just som bordet afdukades, hände sig att en kurir steg in med ett bref från D. Quijote till ståthållaren. Sancho befallde sekreteraren att läsa det för sig själf, och att, i fall det icke innehölle något som borde hållas hemligt, därpå läsa det högt. Sekreteraren gjorde så och, sedan han först genomögnat det, sade han: »Fullväl kan det läsas högt, ty det som herr D. Quijote skrifver till Ers Nåd förtjänar att tryckas och skrifvas med guldbokstäfver, och det lyder så här:
D. Quijotes af La Mancha bref till ståthållaren öfver ön Barataria, Sancho Panza:
Under det jag väntade att få höra nyheter om tanklösa och dumma tilltag af dig, käre Sancho, har jag i stället hört sådana om dina förståndiga handlingar, hvarför jag gifver särskild tack åt Försynen, som kan lyfta den fattige ur dyn[1] och göra de dåraktiga kloka. Man säger mig att du sköter ditt ståthållareskap som om du vore en människa, och att du är
- ↑ Uttrycket synes vara taget från Psaltaren, 113, v. 7: Han, som reser den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn.
