människa som om du vore ett ringa djur, så anspråkslös är du i ditt uppträdande; jag önskar dock att du märker dig, Sancho, att det mången gång är lämpligt, ja till och med nödvändigt för din ämbetsmyndighet att motstå hjärtats ödmjukhet, ty den rätta prydnaden för en person, som är anställd i ett viktigt ämbete, är att lämpa sig efter hvad det kräfver, och ej efter det mått hvartill hans egen anspråkslöshet gör honom benägen. Håll dig välklädd, ty en utsmyckad stör ser ej ut som en stör; det vill säga, du skall icke bära grannlåter och högtidsdräkt eller, när du är därnere, kläda dig som militär, utan du skall pryda dig med den dräkt som tillhör ditt ämbete, blott den är snygg och passande.
För att tillvinna dig det samhälles välvilja, för hvilket du är ståthållare, har du bland annat att iakttaga två ting: det ena, att vara höflig mot alla, ehuru detta har jag redan sagt dig vid ett annat tillfälle; det andra, att sörja för ymmnig tillgång på lifsmedel, ty det finnes ingenting som sätter fattig mans hjärtelag på ett hårdare prof än hunger och dyr tid.
Utfärda icke många förordningar och, om du utfärdar några, så laga att de äro goda och framför allt att de iakttagas och fullgöras, ty, när förordningar ej iakttagas, är det detsamma som om de ej funnes; ja de röja fastmer att den furste, som hade insikt och befogenhet att stadga dem, icke hade makt att göra dem åtlydda, och lagar som hota, men ej verkställas, blifva snart som grodornas konung träklossen: i början skrämde han dem, men med tiden ringaktade de honom och hoppade upp på honom.
Var som en fader för dygderna, men en styffar mot lasterna. Var icke alltid sträng, och ej heller alltid mild, utan håll medelvägen mellan dessa båda ytterligheter, ty häri ligger vishetens kärnpunkt. Besök fängelser, slaktarbodar och torg, ty en ståthållares närvaro på sådana ställen har mycket att betyda. Trösta de fångne, som hoppas ett snart afgörande af sin sak; var en buse för slaktarna, ty då skola de hålla rätt vikt, och var af samma skäl en skräckbild för torgmånglerskorna. Äfven om du tilläfventyrs är det, hvilket jag ej tror, så visa dig icke sniken, begifven på kvinnfolk eller glupsk efter mat, ty, om folket och din omgifning upptäcka hos dig någon särskild svaghet, så skola de låta sina batterier spela åt det hållet, tills de störta dig i fördärfvets djup.
Ofverväg och öfverväg om igen, genomgå och läs på de råd och lärdomar jag gaf dig skriftligen, innan du afreste härifrån till ditt ståthållarskap, och du skall få se huru du, om du
