Sancho Panzas bref till D. Quijote af la Mancha.
Jag är så upptagen af mina ämbetsgöromål att jag inte har tid att klå mig i hufvudet, eller ens att skära naglarna, och därför har jag dem så långa så att Gud sig förbarme. Jag nämner detta, min hjärtans käre herre! för att Ers Nåd inte skall ta illa vid sig, om jag hittills ej har gifvit besked huruvida det går mig väl eller illa med det här ståthålleriet, under hvilket jag är hungrigare än när vi två vandrade i skogar oeh ödemarker.
Min herre hertigen skref mig till här om dagen med underrättelse att det hade kommit in på ön här några spioner för att mörda mig, men hittills har jag inte upptäckt någon annan än en viss doktor, som är aflönad här på orten för att ta lifvet af alla ståthållare som komma hit; han heter doktor Peter Stark och är från Lagadigundan, så att Ers Nåd kan se hvad det är för ett namn för att jag inte skulle frukta att dö för hans händer! Den här doktorn han säger nu själf om sig att han inte botar sjukdomar, när de redan finnas, utan att han förekommer dem för att de inte skola komma, och de läkemedel han nyttjar äro knapp kost och än knappare kost, tills han får personen till bara skinn och ben, liksom inte magerhet vore ett värre ondt än hetsig feber. Kort sagdt, han går på med att svälta ihjäl mig, och jag går på med att dö af förargelse; ty jag trodde ju att, när jag komme till det här ståthålleriet, skulle jag få varmt att äta och svalt att dricka och få hvila ut kroppen mellan lakan af hollandslärft och på dunbolstrar, och så har jag kommit och fått lefva på fastekost som om jag vore en eremit, och, efter jag inte håller sådan fasta af egen drift, så tror jag att på sista beslutet lär väl hin håle ta mig.
Hittills har jag ingenting fått in hvarken med rätt eller orätt, och jag kan inte förstå hvad det kommer an på, för här ha de sagt mig att ståthållare, som pläga komma till denna ö, innan de komma hit, så har stadsfolket antingen skänkt dem eller gifvit dem till låns stora pengar, och att det är vanliga bruket med alla andra som tillträda ståthållareskaper, och inte bara med det här.
I natt som var, när jag gick ronden, råkade jag på en mycket vacker flicka i karlkäder, och en bror till henne klädd som kvinnfolk; i tösen vardt min taffeltäckare kär och gjorde henne i tankarna till sin utvalda fru, efter hvad han har sagt, och jag gjorde pojken till min utvalda måg. I dag skola vi båda två bringa våra tankar på tal för fadern, som är en viss Diego de la Llana, adelsman och gammalkristen så mycket en kan önska sig.
