jag ej är det alldeles lika mycket, har jag ändå mera i mig af kristeu än af mor, och jag ber alltid till Gud att han må öppna mitt förstånds ögon och lära mig huru jag bör tjäna honom. Hvad som förvånar mig är att jag ej vet hvarför min hustru och min dotter begifvit sig hellre till Berberiet än till Frankrike, där de kunde lefva som kristna.»
Härtill svarade Sancho: »Ser du, Ricote, det har nog inte berott af dem, ty det var din hustrus bror, Juan Tiopieyo, som tog dem med sig och, som han visst är en äkta muselman, begaf han sig dit där han fann sig bäst. Jag kan också säga dig någonting mer, nämligen att jag tror att du kommer att söka förgäfves det som du nedgräft, ty vi hafva fått underrättelse att man fråntagit din svåger och din hustru många pärlor och stora summor i guld, som de medförde och som skulle angifvas i tullen.»
— »Det är nog möjligt, invände Ricote; men jag vet, Sancho, att de icke hafva rört det jag nedgräft, ty jag yppade ej för dem hvar det låg, emedan jag var rädd för något missöde. Om därför du, Sancho, vill följa med mig och hjälpa mig att uppräfva det och att hålla det hemligt, skall jag gifva dig två hundra specier, hvarmed du kan afhjälpa dina behof, ty du vet nog att jag känner till, att du är i en ganska behöfvande ställning.»
— »Det kunde jag väl göra, svarade Sancho; men jag är inte alls sniken, och, vore jag det, så släppte jag ändå i morse ur händerna ett ämbete, där jag hade kunnat göra väggarna i mitt hus af guld och inom ett halft år äta på silfverfat; och således, samt äfven emedan det tyckes mig att jag skulle begå ett förräderi mot min konung genom att hjälpa hans fiender, skulle jag icke gå med dig, äfven om, så visst som du nu lofvar mig två hundra specier, du här på stället gåfve mig kontant fyra hundra.»
— »Och hvad är det för ett ämbete som du har släppt ifrån dig?» frågade Ricote.
— »Jag har släppt ståthållarskapet öfver en ö, svarade Sancho, och det en sådan att man sannerligen inte lätt finner hennes make i världen.»
— »Och hvar ligger den ön?» frågade Ricote.
— »Hvar?» svarade Sancho. »Två mil härifrån, och hon heter ön Barataria.»
— »Åh, kom inte med sådant, Sancho, sade Ricote; öarna ligga ju långt borta i hafvet, och inte finns det öar på fastlandet.»
