164
och, när han såg honom sluta med så få, tackade han Himlen i silt hjärta. Hertigen omfamnade Sancho och sade att det gjorde honom ondt i själen, att han så snart öfvergifvit ståthållarskapet, men han skulle laga så att Sancho inom hans område finge en annan tjänst med mindre besvär och större intäkt. Hertiginnan omfamnade honom äfven och befallde att man skulle pläga honom väl, ty det syntes på honom att han farit illa och blifvit än värre behandlad.
Noter.
1 Möjligen föreligger här någon satirisk anspelning på samtida förhållanden, men man känner ej nu hvilken skald som i Cervantes’ tanke varit jämförlig med en lagerkrönt åsna.
2 Enligt gamla sägner, som bevarats både i Frankrike och Spanien, hade Karl den Store i sin ungdom varit landsförvisad, kommit till Spanien och i Toledo förälskat sig i den moriske konungen Galafres dotter Galiana, som han sedan tog till sin gemål. Än i dag finnas i Toledo vid stranden af Tajo nedanför Alcántara-bron ruiner af en romersk byggnad, som kallas Galianas palats; men eljest förekommer uttrycket, liksom här, i bildlig bemärkelse för att beteckna en ståtlig och praktfull bostad i allmänhet.
3 Med förkastande af Braunfels’ och Hartzenbusch's meningar påvisar Ormsby att originalets sogas y marromas återfinnes i en vers af balladen »Doña Urraca, aquesa Infanta», som berättar hennes broder Alfons VI:s flykt från Toledo år 1072. Se Duran’s Romancero General, n:o 807.
FEMTIOSJÄTTE KAPITLET.
Om den ohyggliga och aldrig skådade strid, som föreföll mellan D. Quijote af La Mancha och lakejen Tosilos till försvar för kammarfrun Doña Rodriguez’ dotter.
Hertigen och hertiginnan ångrade ej det gyckel de drifvit med Sancho Panza genom att förläna honom ståthållarskapet, isynnerhet som deras hofmästare redan samma dag inträffade och punkt för punkt berättade dem nästan alla de ord och gärningar, som Sancho under de ifrågavarande dagarna hade sagt och gjort, och till sist framhöll han särskildt anfallet på ön, Sanchos skräck och hans afresa, hvilket beredde dem ett icke ringa nöje.
