ty då har ju alltid en olycka inträffat, eftersom det är en olycka att ej få äta sin middag.» — Samma öfvertro lärer förekomma äfven på andra håll.
7 Fältropet lyder: Santiago, y cierra España! Nu betyder verbet cerrar i detta sammanhang anfalla, angripa, och man säger än i dag på detta sätt cerrar con alguno (t. ex. el enemigo, fienden); men cerrar kan också betyda stänga, tillsluta, och det är så Sancho uppfattar det, så att han i originalet frågar om Spanien är öppet, så att man behöfver stänga det.
8 Om Santiago-ordnen se not. 17 till kap. 49 i förra delen. Riddarna af densamma buro ett rödt kors på bröstet och på kappan.
9 Vid många tillfällen får man nog antaga att Sancho vänder sig bort och talar för sig själf, ty t. ex. här kan han ju omöjligt slunga D. Quijote i ansiktet originalets hideputa. Och i allmänhet gäller det nog hvad Sbarbi säger, att åtbörderna, ehuru obetecknade i texten, spela en viktig roll i allt hvad Sancho har att säga, såsom ju också är naturligt för honom liksom för andra sydländingar.
10 De som drifva de till tjurfäktningar bestämda tjurarna äro beridna och hafva lansar i stället för piskor (se texten här ofvan). När tjurarna skola föras från betesmarkerna in till någon stad, där tjurfäktning tillämnas, ledas de af tama oxar, som äro särskildt dresserade för detta ändamål och kallas cabestros.
11 Originalets la Arcadia fingida ó contrahecha innebär en oöfversättlig ordlek, ty contrahecho kan, liksom det franska contrefait, betyda såväl eftergjord, som vanskaplig, misslyckad, och Cervantes har nog med flit valt detta ord för att tillkännagifva sin åsikt att ett Arkadien med herdefolk i brokad och gyllenduk estdat kunde bli — en misslyckad efterbildning.
FEMTIONIONDE KAPITLET.
Där den utomordentliga tilldragelsen berättas, som hände D. Quijote och som verkligen kan anses för ett äfventyr.
För det damm och den matthet D. Quijote och Sancho fingo i behållning af tjurarnas ohöfliga medfart erhöllo de hjälp i en klar och ren källa, som de påträffade i en sval lund och vid hvars brädd de båda afsigkomna, herre och dräng, slogo sig ned, sedan de lämnat Grållen och Rocinante fria, grimma och betsel. Sancho gaf sig i färd med munförrådet i matsäcken och framtog ur denna något af det han plägade kalla sofvel; han sköljde munnen, och D. Quijote
