192
— »Ja, det tror jag, sade D. Juan, och, ginge det an, borde det påbjudas att ingen finge drista sig till att skrifva om den store D. Quijotes saker annat än hans förste historieskrifvare Sidi Hamét, liksom Alexander påbjöd att ingen finge drista sig att porträttera honom utom Apelles.»
— »Må hvem som vill porträttera mig, sade D. Quijote, men malträtera mig får han ej, ty tålamodet brister ofta, när det öfverhopas med smädelser.»
— »Ingen smädelse, sade D. Juan, kan tillfogas D. Quijote, för hvilken han ej kan taga hämnd, så framt han icke afvärjer den med sitt tålamods sköld, som tyckes mig vara både stark och stor.»
Under dessa och andra samtal förflöt en stor del af natten, och, ehuru D. Juan ville att D. Quijote skulle läsa mer af boken, för att se hvad den rörde sig om, kunde de icke förmå honom därtill, emedan han sade att han antoge den som redan läst, och förklarade den för alltigenom dum, samt att han icke ville att, om händelsevis författaren finge reda på att D. Quijote haft den i handom, han skulle hafva den fröjden att tro honom hafva läst den, ty från smutsiga och skamliga ting böra tankarna afvändas, och mycket mera då ögonen[1].
De frågade honom hvart han bestämt att ställa sin resa. Han svarade: till Zaragoza, för att öfvervara ett tornerspel, som årligen plägar hållas i denna stad om ett harnesk som segerpris. D. Juan omtalade för honom att den nya historieboken berättade, huruledes D. Quijote, han måtte nu vara hvem han ville, hade varit tillstädes där vid en en ringränning, hvarom beskrifningen var utan all uppfinningsförmåga, fattig på valspråk, ännu fattigare på riddardräkter, men rik på dumheter.
— »Just för den sakens skull, sade D. Quijote, skall jag icke sätta min fot i Zaragoza, och på det viset skall jag inför hela världen som åskådare framlägga denne nye historieskrifvares osanning, och så skall folk få se hurusom jag icke är den D. Quijote han Säger.»
— »Däri gör ni mycket rätt, sade D. Gerönimo, och det blir andra tornerspel i Barcelona, där herr D. Quijote kan visa sin tapperhet.»
— »Det tänker jag göra, sade D. Quijote; men nu är hagade Eders Nåder tillåta mig att gå till sängs, ty tiden är inne, samt hålla och räkna mig bland antalet af edra bästa vänner och tjänare.»
- ↑ Om Avellanedas bok säger Clemencin, att »man kan sannerligen ej begripa, huru ur en andlig mans penna kunde flyta de slippriga och oanständiga berättelser, samtal, skildringar och uttryck, som berörda bok innehåller och som af denna anledning uteslötos ur sista upplagan».
