24
Hertigen och hertiginnan voro färdiga att spricka af skratt at allt detta, såsom de där kände till huru det hängde ihop med hela äfventyret, och de prisade för sig själfva damen Trifaldis klokhet och förställningskonst. Men denna satte sig ånyo och sade: »Öfver det vidtberömda riket Candaya, som ligger mellan stora Trapobana och Södra oceanen, två mil bortom Cap Comorín, härskade som drottning Doña Maguncia, änka efter sin herre och man, konung Archipiela; i sitt äktenskap aflade och fingo de infantinnan Antonomasia[1], arftagerska till riket, hvilken bemälda infantinna Antonomasia fostrades och uppväxte under min vård och ledning, emedan jag var hennes moders äldsta och förnämsta kammarfru. Det hände sig så, medan dagar kommo och dagar gingo, att lilla Antonomasia uppnådde fjorton års ålder och med den en så fullkomlig skönhet, att naturen icke förmådde höja den till en ännu större fullkomlighet. Skola vi så säga att på förståndets vägnar hon ännu icke var torr bakom öronen? Åh nej, hon var lika förståndig som skön, och hon var den skönaste i världen och är det än, så framt ej afundsamma öden eller förhärdade nornor afskurit hennes lefnadstråd; men det ha de väl ej gjort, ty Himlarna kunna icke tillåta att det tillfogas jorden så mycket ondt, som det vore om drufvan plockades omogen från vingårdens yppersta ranka. I denna, af min tröga tunga ej tillbörligt prisade skönhet förälskade sig en oändlig mängd furstar, så infödda som främmande; men bland dem vågade äfven en simpel adelsman vid hofvet lyfta sina tankar upp till denna himmel af så mycken skönhet, i förtröstan på sin ungdom och sitt ståtliga väsen, sina många talanger och angenäma egenskaper, sina lätta och lyckliga själsgåfvor, för jag skall säga Eders Högvälborenheter, i fall de ej ta illa upp, att han spelade gitarr så att den talade under hans händer, och därtill var han skald och en stor dansmästare och förstod att göra fågelburar så bra, att bara med att göra sådana hade han kunnat förtjäna sitt uppehälle, om han kommit i riktigt stor nöd: alltsammans egenskaper och företräden som förslå att vända upp och ner på ett berg; och huru mycket mera då på en späd flicka. Men all hans hygglighet och fina behag och alla hans vackra egenskaper och talanger skulle föga eller alls icke hafva båtat honom för att eröfra min lilla prinsessas fästning, om ej den fräcke skälmen hade begagnat det medlet att först eröfra mig själf. Den skurken och hjärtelöse landstrykaren ville först vinna mitt tycke och tubba min vilja, på det att jag som en dålig kom-
- ↑ Alla dessa namn äro det ena befängdare än det andra. Candaya påminner om Katai, en medeltida benämning för Kina, och Trapobana är väl för Taprobana, som var Romarnes namn på ön Ceylon, men har därjämte en anklang af trapo, trasa, och vano, värdelös, fåfäng; Cap Comorin är den sydligaste spetsen af västra indiska halfön; Moguncia är det spanska namnet på staden Mainz i Tyskland; Archipiela är stympadt af Archipiélago, Arkipelagen, på ett sådant sätt att stafvelsen piel också kan vara ett ord för sig, som betyder skinn; och Antonomasia slutligen är en retorisk figur, som består däri att man använder ett epitet eller ett släktnamn om en enskild person (stundom om ett enskildt ting), såsom t, ex. när man kallade Agamemnon för Atriden, Marie Antoinette för Österrikiskan, eller när man säger den norsk-norske norrmannen om herr B. B., o. s. v.
