32
Noter.
1Så säger Eneas vid sin berättelse om Trojas undergång, i Verg. Eneid II, 6 och 8; på svenska betyda orden:
Hvem som hör sådant förtäljas
skall ej bevekas till tårar?
2Äfven detta påminner om ett ställe hos Vergilius II, 774:
Obstupui, steteruntque comæ et vox faucibus hæsit;
som Adlerbeth öfversätter med:
Häpen jag kände mitt hår sig resa: min tunga var häftad.
FYRTIONDE KAPITLET.
Om hvarjehanda, som angår och berör denna minnesvärda historia.
Det är visst och sant att alla, hvilka finna nöje i sådana historier som denna, böra visa sig tacksamma mot dess ursprunglige författare Sidi Hamét för den sorgfällighet hvarmed han berättar äfven dess minsta detaljer, utan att underlåta att i ljuset framdraga till och med den allra obetydligaste. Han skildrar tankarna, drar undan förlåten för fantasiens bilder, besvarar läsarens tysta frågor, sprider ljus öfver tvifvelaktiga saker, afgör stridiga meningar och, kort sagdt, tillfredsställer det forskningslystnaste sinne intill minsta grand. O, vidtberömde författare! O, du lycklige D. Quijote! O; du ryktbara Dulcinea! O, du putslustige Sancho! Mån I alla samtliga och hvar för sig lefva i evärdliga tider till de lefvandes fägnad och allmänneliga tidsfördrif!
Historien förtäljer nu vidare att, när Sancho såg den Smärterika afsvimmad, sade han: »Vid en hederlig karls ord svär jag och vid alla mina förfäders, Panzornas lif och salighet, att aldrig har jag hört eller sett, ej heller har min herre berättat mig eller någonsin haft en aning om ett sådant äfventyr som detta! Må — ja, för att inte svära — må tusan satar anamma dig, din trollkarl och jätte Malambruno! Kunde du inte hitta på något annat straff för de här synderskornt än att sätta skägg på dem? Hade det inte varit bättre och
