38
mask,) och kammarfrun gjorde alltså fullkomligt rätt i att ej gifva dem tillträde på slottet; de äro stående figurer hos de äldre spanska novellförfattarna, och den yppersta typen af dem har man i den världsbekanta, trots all sin ohygglighet storslagna och beundransvärda Celestina, en dramatiserad berättelse på prosa i ej mindre än 21 s. k. akter (eller kapitel), af hvilka den första, som är den längsta och upptager ungefär ⅛ af det hela, tros vara författad omkring år 1480 af Rodrigo Cota från Toledo, medan återstoden långt efteråt skrefs på fjorton dagars ferier af Salamancastudenten Fernando de Rojas från Montalvan.
3 Uttrycket får sin förklaring af följande ställe hos Diego de Haedo i hans beskrifning öfver Algeriet: »Många morer låta sitt skägg växa och uppge som skäl därtill, att rakning af skägget tillhör sjåare och skälmar, och detsamma säga de om den som icke bär turban.»
4Om misstaget i denna uppgift se not. 7 på sid. 250 af delen I. 2.
5 Af Ovidius (Metamorfoserna II: 153, 4) uppgifves solguden hafva fyra hästar, som hette Pyrocis, Eous, Æthon och Phlegon; men, som Don Ramon Mainez mycket riktigt anmärker, bör man komma ihåg att det är damen Trifaldi som talar, och man kan ej begära att hon skall hafva varit alldeles väl underrättad hvarken om hästarnas antal eller deras rätta namn.
6 Det spanska relativpronominet kan på detta ställe afse såväl själfva hästen som hans namn, och många antaga det förra alternativet samt öfversätta i enlighet därmed hvilken; men Sancho kan omöjligt tänkas jämföra gamle skranglige Rocinante med diktvärldens yppersta springare, hvaremot namnet visserligen kunde anses vara lämpligt, särskildt om man påminner sig den uttydning däraf som författaren lämnat redan i förra delens första kapitel, att »han förut varit arbetshäst, innan han blifvit hvad han nu var, nämligen framför och förnämligare än alla arbetshästar i världen.»
7 På spanska kallas han Clavileño el Alígero = Trätapp den Bevingade.
8 Niños de la doctrina kallades, enligt Covarrubias, fattiga föräldralösa barn, som af barmhärtiga människor sattes till uppfostran och undervisning (väl endast eller åtminstone förnämligast i sin kristna tro), samt därefter »i lära» hos någon mästare. En inrättning för dylika barn existerade sedan gammalt i Madrid såsom el Colegio de San Ildefonso och finnes ännu kvar, ehuru man på senare tider vidtagit väsentliga förändringar i dess organisation.
9 Äfven originalet har ett ord, vituperoso, som kan tagas både för smädefull och försmädad.
10 Jämf. not. 3 på sid. 266 i delen I. 2.
