skorna som gingo på henne inte stort större än hasselnötter, hvaraf man kan se hur högt vi då måtte ha varit.»
Härtill sade hertiginnan; »Käre Sancho, tänk på hvad ni säger; ty, som det tycks, har ni inte sett jorden, utan människorna som gingo på henne, och det är klart att, om jorden föreföll er som ett senapskorn, men hvar människa som en hasselnöt, så skulle ju en enda människa ha betäckt hela jorden.»
— »Det är nog sant, svarade Sancho; men i alla fall varsnade jag henne på en liten kant och såg henne hel och hållen.»
— »Men så betänk då, Sancho, att på en liten kant ser man inte det hela af det man betraktar.»
— »Jag begriper mig inte på att betänka och betrakta så där, svarade Sancho; jag vet bara att det är så godt att Ers Nåd besinnar att, efter vi flögo genom trolleri, så kunde väl jag också genom trolleri se hela jorden och alla människorna, hvarifrån som helst jag än skådade dem; och, blir jag inte trodder i det, så lär väl Ers Nåd inte heller tro hurusom, då jag sköt upp duken nära intill ögonbrynen, jag såg mig så nära himlen att det inte var halfannan handsbredd från mig till den, och vid allt jag kan svära vid, nådig fru, är den väldigt stor. Och sen gick det som så att vi kommo åt det hållet där de sju killingarna[1] äro, och vid Gud och mitt samvete, eftersom jag i pojkåren var getvaktare i min hembygd, kom det på mig en sådan lust att leka med dem en stund att, hade jag ej fått tillfredsställa den, så tror jag att jag skulle ha spruckit. Jag ger mig alltså åstad, och hvad gör jag? Utan att säga något åt någon, inte heller åt min herre, steg jag helt sakta och varligt ned från Tappeträä och lekte med killingarna, hvilka äro som ena lackvioler och som ena blomster, i nära tre kvarts timme, och Tappeträä rörde sig ej ur fläcken eller tog ett steg framåt.»
— »Och medan den gode Sancho lekte med killingarna, sporde hertigen, hvad roade herr D. Quijote sig med?»
Därtill svarade D. Quijote: »Enär alla dessa saker och tilldragelser ligga utom tingens naturliga ordning, är det ej underligt att Sancho säger det han säger; för egen del kan jag säga att jag ej aftäckte mina ögon hvarken uppe eller nere, och jag såg hvarken himmel eller jord eller haf eller strand. Visserligen märkte jag att jag for genom luftkretsen och att jag till och med kom nära eldens krets; men att vi skulle hafva kommit utöfver denna kan jag ej tro, ty, då eld-
- ↑ D. v.s. Sjustjärnorna eller Plejaderna.
