på några höga hästar, utan för den längtan jag hyser att känna på hur det smakar att vara ståthållare.»
— »Om ni väl får känna på det, Sancho, sade hertigen, kommer ni att slicka er om fingrarna efter ståthållarskapet, ty det är någonting bra läckert att befalla och bli åtlydd. Förvisso, när eder herre kommer så långt att han blir kejsare, — och det blir han utan tvifvel, med den framfärd hans saker nu fått, — skall det ej gå så lätt att rycka hans värdighet ifrån honom, och det kommer att pina och plåga honom innerst in i själen för den tid han ej haft den.»
— »Nådig herre, genmälde Sancho, jag inbillar mig att det är skönt att befalla, om det så är bara öfver en skock får.»
— »Ni talar som en hel karl[1], Sancho, svarade hertigen, ty ni har reda på något af hvarje, och jag hoppas att ni skall bli en sådan ståthållare som edert förstånd lofvar. Men nog härmed så länge; kom ihåg att den dag som i morgon är skall ni begifva eder till ståthållarskapet öfver ön, och i eftermiddag skall man sörja för att ni får den passande dräkten som ni skall bära, och allt öfrigt som är nödvändigt för eder resa.»
— »De må kläda mig som dem lyster, sade Sancho, ty hur jag än är klädd, blir jag ändå alltid Sancho Panza.»
— »Det är sant, sade hertigen; men dräkten får rättas efter den tjänst eller det ämbete man bekläder, ty det vore ej rätt att en jurist klädde sig som en militär, eller en militär som en präst. Ni, Sancho, skall vara klädd dels som civil ämbetsman, dels som militärbefälhafvare, ty på den ö jag ger eder äro vapen lika behöfliga som bokvett, och bokvett som vapen.»
— »Bokvett, svarade Sancho, har jag inte stort af, ty jag känner inte ens ABC; men det är tillräckligt att jag har krucifixet i början på ABC-boken i minnet för att vara en duglig ståthållare.[2] Beträffandes vapnen, skall jag sköta dem man ger mig, tills jag stupar, och för resten Gudi befalladt!»
— »Med en så god sak i minnet[3], sade hertigen, kan Sancho ej fara vilse i någonting.»
I detsamma kom D. Quijote och, när han fick veta hvad som var på färde samt att Sancho så skyndsamt skulle afresa till sitt ståthållarskap, fattade han honom med hertigens tillåtelse vid handen och gick med honom till sitt rum, i afsikt att gifva honom goda råd huru han skulle skicka sig i sitt ämbete. Sedan de alltså kommit in i hans rum, stängde han
- ↑ Sp. con vos me entierren = tillsammans med er må man begrafva mig. Talesättet, hvilket oftast blifvit öfversatt ordagrant, användes, enligt Clemencin, för att beteckna den stora belåtenhet en person känner att hafva påträffat en annan med liknande känslor och tänkesätt.
- ↑ De spanska ABC-böckerna hafva vanligen i början af boken ett kors, som af barnen plägar kallas Kristus, och Sancho gör nu en tillämpning häraf på det sättet, att för att vara en duglig ståthållare det är bättre att hafva Gud för ögonen och i minnet än att äga boklig bildning.
- ↑ Så torde man böra öfversätta orginalets con tan buena memoria, ty det är ju icke alls tal om huruvida Sancho har godt eller dåligt minne.
