Den här sidan har korrekturlästs
70
Att en gång famnas af din arm,
hur ljuflig lott ändå!
ja, blott att sitta vid din säng
och få ditt hufvud klå!
hur ljuflig lott ändå!
ja, blott att sitta vid din säng
och få ditt hufvud klå!
Jag yrar — sådan gunst jag är
ej värd att ta emot;
för en så ringa vore nog
att gnida få din fot.
ej värd att ta emot;
för en så ringa vore nog
att gnida få din fot.
Hvad mössor, silfverprydda skor
åt dig jag gåfve då,
och silkesstrumpor, mantlars mängd
af mig du skulle få!
åt dig jag gåfve då,
och silkesstrumpor, mantlars mängd
af mig du skulle få!
Och pärlor skänkte jag dig ock,
en rik och kostbar gärd,
så stora att »den Endas» namn
hvar särskild vore värd.
en rik och kostbar gärd,
så stora att »den Endas» namn
hvar särskild vore värd.
Från din Tarpeiska klippa se
ej, Manchas Nero, ned
uppå mitt arma hjärtas brand,
och blicka ej så vred!
ej, Manchas Nero, ned
uppå mitt arma hjärtas brand,
och blicka ej så vred!
Ännu en mö så späd och ung,
ej femton år jag är:
blott fjorton år och månar tre,
högtidligt jag det svär.
ej femton år jag är:
blott fjorton år och månar tre,
högtidligt jag det svär.
Ej halt och lytt på något vis,
förutan all skavank,
jag hår som liljestänglar har,
och det når ner i mark.
förutan all skavank,
jag hår som liljestänglar har,
och det når ner i mark.
Och, om min mun kan kallas stor
och näsan kanske platt,
i tändernas topaseglans
jag har en skönhetsskatt.
och näsan kanske platt,
i tändernas topaseglans
jag har en skönhetsskatt.
Min stämmas ljufhet, när du vill,
du här kan höra på,
och jag är icke storväxt alls,
men späd och fin som få.
du här kan höra på,
och jag är icke storväxt alls,
men späd och fin som få.
