Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

att bli fet och gammal i förtid. Och varför skakar mamma på huvudet? Just som jag kommer.

Hon svarade:

Jag skakar på huvudet åt mig själv. Jag tycker för mycket om mina ungar.

Hon började till och med tycka om fästmannen. Eftersom hon aldrig såg honom annat än i en synbarligen oupplöslig förening med Sussi smälte de småningom samman till ett dubbelväsende. Det är svårt att ägna siamesiska tvillingar motsatta känslor: älska den ena och hata den andra.



— EN VANLIG BUTIKSFLICKA

Luffarens besök orsakade följande:

Vid frukostbordet sa herr Andersson: Chefen, gissa vem jag mötte i skogen!

Det var inte svårt att gissa. Han hade mött Larzon, och luffaren, som befunnit sig i soligt brännvinslynne, hade slagit sin f. d. kamrat på den gröna byxlappen och uttalat en förmodan, att den, som gick så klädd, också måste vara en luffare eller en luffares jämlike. Vidare hade han berättat att han lyckats ”klå” chefen på en hundralapp och en skvätta brännvin. Det roade herr Andersson att skildra allt detta utförligt, och från mötet med luffaren övergick han till den gamla historien om pastor primarius’ dotter. Därmed underhöll han sällskapet så länge frukosten varade.

Herr Andersson var en man som sökte visa sin kraftiga säregenhet genom att sätta grön lapp på svarta byxor och sin intelligens genom att låtsas odla en vetenskap som var honom fullkomligt främmande. En dylik människa känner sin underlägsenhet men erkänner den inte. Råkar han hålla av

10 Bergman Chefen fru Ingeborg145