Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

teorier konvergera mot hans — universum är äntligen ordnat. Förjagas inte vidskepelsen blir teorin vetenskapsmannens herre. Ett kinesiskt ordspråk säger: Först tar mannen groggen, sen tar groggen mannen. Man skulle i likhet därmed kunna säga: Först skapar vetenskapsmannen teorien, sen omskapar teorien vetenskapsmannen.

Fru Balzar mötte sin vidskepelse på Ströget i skapnad av en ung man. Han var lång och blond, näsan var rak, hakan kraftig, och på högra kinden strax nedanför ögat hade han ett ärr. Det var mannen med halsdukarna, densamme som hon på Suzannes förlovningsdag tagit för fästmannen — densamme om vilken hon fantiserat en natt, drömt att han skulle gå i spann med hennes Kurt, förträffliga parhästar framför det Balzarska fordonet. Hon visste inte hans namn, hon hade sett honom två eller tre gånger, men hon kände igen honom på de känslor hans åsyn väckte: hon kände sig lätt om hjärtat, glad, varm och trygg. Och nu kom vidskepelsen. Varför mötte hon honom i denna främmande stad just då töcknen skingrats och förnuftet segrat? Visserligen möter man i Köpenhamn rätt ofta personer från Stockholm — men ändå! Finns det något som med skäl kan kallas kärlek vid första blick — vilket hon i sin förnuftiga sinnesstämning betvivlade — så hade hennes känslor för mannen med den kraftiga hakan varit en sådan kärlek — visserligen outvecklad därför att deras sammanträffanden varit så flyktiga. Om hennes första gissning besannats, om mannen med halsdukarna verkligen varit Louis de Lorche, Suzannes utkorade — ja, då hade också hennes olycka varit ohjälplig. Vilken glädje hade hon inte erfarit vid första anblicken av främlingen och vilken missräkning, då hon såg den verklige Louis! Just nu då hennes förnuft kämpat sig till klarhet och avfärdat de dåraktiga känslorna för Louis, just nu påminde

286