CHEFEN FRU INGEBORG
känna? Låt vara att han i förstone inte kände igen henne — ehuru redan det var märkvärdigt eftersom hon känt igen honom — men sedan? Uppträdet med tiggaren måste ju ha låtit honom förstå, att hon var chefen, fru Balzar. Likafullt hade han helt enkelt gått sin väg!
Hon rynkade pannan och mumlade:
Jag är rädd att unga herrn saknar vanligt folkvett.
Hon stannade framför spegeln, i vilken hon och han en sekund bytt blickar. Plötsligt återfick hon den underbart behagliga känslan av en mycket djup tillfredsställelse. En tillfredsställelse som fyller hela kroppen med välbehag, spänstighet, kraft.
Hon sa till sig själv:
Jag är i alla fall mycket glad. Han har ett ovanligt sympatiskt utseende. Det kan inte vara något fel med den pojken. Jag är helt enkelt förtjust i honom.
BESVIKELSEN
Herr Balzar d. ä. hade aldrig tillåtit, att man talade affärer vid hans middagsbord. Även om gästen icke hade annat än kommersiella förbindelser med sin värd, måste man söka andra samtalsämnen. Fru Balzar hade ditintills upprätthållit traditionen. Sonen bröt den. Han och hattmannen talade affärer alla fyra rätterna igenom. Fru Balzar deltog icke i samtalet. Dels var hon förargad över att den goda, gamla traditionen bröts, dels möttes hennes små försök till deltagande med tankspriddhet och tystnad. Hon var utanför. När slutligen Kurt i sin iver tog upp papper och penna för att fortsätta sina kalkyler, blev hon så smått ond. Det kände
