Sida:Chorographia Bahusiensis Thet är Bahus-Läns Beskrifning 1746.pdf/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
113

hafwa sofwit wäl, låg så sen stilla ther på, at jag ej annat wiste, än hon åter insomnat, at jag i glädie ock somnade in: Men strax ther efter steg hon up, hwaröfwer jag waknade ock frågade, hwart hon wille gå? Swarade hon: Jag wil gå ut, ock tå jag tilböd mig wilja gå med, wille hon thet ej, utan for hastigt vt, ock som jag, full af ängslan, skyndade mig efter henne, kunde jag dock intet hinna henne, utan fick omsider se henne öfwerst på Bärget wid Slotts-Kyrckogården, ropade ock bad, thet hon intet måtte taga sig något oråd före, utan gå hem til sina små Barn: Men swarade icke ett ord: ock tå jag med stor mödo kom uppå Bärget, ther hon hade stådt, war hon redan borta ock aldrig syntes mer hwarcken död eller lefwande: hon blef wäl efterletad af ett helt Compagnie uti alla Rum ock Ställen, men hwarcken til Lands eller i Watnet har man kunnat se eller finna thet ringaste spår eller Kläder efter henne, utan twifwel therigenom, at hon, under en starck Landwind, wid sitt ynckeliga nedstörtande i Hafwet, medelst then henne åkomne alt för stora ängslan, drifwit strax om Natten ut i wilda Hafwet ock ther blifwit försänckt; Dock huru här med föreweter, wet GUD bäst: Men efter hon altid fört ett stilla ock Gudfrucktigt Lefwerne ock med sin Man lefwat kärligen ock wäl, är rådeligast at intet just för ömma henne, som war råkad i en alt för swår Frestelse, utan helre lämpa in på henne the ord, som stå i Uppenb. Boks 3: 3. 9. 10. Verser. At fast hon hade en liten kraft, wille dock GUD bewara henne i Frestelsens Stund ock draga henne utur Satans hop.

H