184
säges hafwa blifwit tit slungad af en Jätte til at slå ned klockan med, hwilcken han intet kunde lida, särdeles tå man ringde. Sedan hafwa Siöfarande som farit från Giöteborg at hämta guld ock ädla Stenar, funnit samma Jätte på thet Ödelandet, hwilcken legat ock wärmt sig wid en Eld, men af ålder helt blind, ock tå the woro komne in til honom, har han frågat, om then gamble Biälle-koen än lefwer wid Giörlands kyrcka, tå hafwa the swarat: Ja, ock han: Ja så. Yttermera har han budit them, at en skulle räcka honom handen, at han måtte förnimma, om ther fans någon krafft hos Bohuslänningarna, hwarpå the hafwa tagit en stor Båtzhake, giordt then glödhet ock flytt honom, then han krammade ihop ock sade, at icke mycken krafft war öfrig hos them.
Then andra Annexan heter Hålta, belägen bättre up i Landet på Gulbringa Säterijs ägor, hwars Herre nu förtiden är Högwälborne Baron Herr Öfwerst-Lieutenanten Georg von Köhler, som thet ärfft efter sina sal. Föräldrar Herr Gen. Majoren von Köhler ock thess Fru Gyllenberg, dock sen han löst sina Syskon ut. Sagan om Gulbringa ock Tiufwe-kijl är thenna: Tå Drotning Margareta war rådande både öfwer Swerige ock Norrige, har hon under resan til Siös från Norrige mist en sin bästa ock största Gullring, ther hon låg i Tiufwe-kijl för motwind, ock efter hon ej kunde få then igen, kallade hon kijlen Tiufwe-kijlen: Men när hon war kommen til Gulbringa, som tå hade ett annat Namn, kom en ock brakte henne gulringen igen, tå hon sade: thenna Gården skal heta Gulbringa ock tu skalt få then bebo.
Här i thetta Giäl äro fuller åtskilliga wackra Fält, men intet genom något Fält-Slag (som witterligit är) märckwärdigt, undantagande then så kallade
