han låter wäl bli honom, emedan han ej warit i kyrckan ock med Wijg- eller Inwigelse-watnet sig beskänckt, som war i Catholiska tider brukligt. När Swen thet hörde, tar han strax i Stället sitt eget watn ock twättar sig som hastigaste ock therpå skiuter strax thenna Ringbocken. Hwarpå begyntes ett stort Skrij ock Gny i Bärget ock bland annat hördes thetta tal: Sij! Mand tog til sitt hänge-bäckn ock waske sig, mens jag skal betale ham. Tå swarade en annan: Du faar wel lade bli ham, den hwide Böcke frier ham wel. Ther på blef ett sådant Buller ock Mängd af Troll omkring honom i Skogen, at han af häpenhet föll ned på Jorden, kröp bort at skyla sig under en Rotfälla, tå han besinnade sig, at Trollen sade, at then hwita Bocken skulle fria honom, ty så kallade the af förakt kyrckan, så giorde han ett Löffte, at ther Gud hielpte honom utur faran, skulle han til åminnelse ock tacksamhetz teckn, ge Ringen på Bocken til Myckleby, Hornen til Torp ock Skinnet til Langelanda kyrckio. Ock effter han kom oskadd hem, blef löfftet af honom fulbordadt, i ty Ringen alt sen sutit såsom ett handgrep på Myckleby kyrckedörr tils 1732, tå han helt försleten blef nedtagen ock i Sacristian förwarad: Men wet icke af hwad Metall thenna Ringen är, dock synes wara mäst af Järn-Malm, är eljest wirad med grof trå omkring effter ormars liknelse, ock är af samma Materia, som sielfwa Ringen: Hornen af Bocken förwarades i Torp kyrcka, tils the ther för några år sen bortkommo. Skinnet finnes icke eller i Langelanda kyrcko.
En wid Namn Anders Swensson i Brunfiäll står skrefwin på Myckleby Altare-Tafla, at han gedt til Altare-Taflans förfärdigande 10 dal. S:mt. Thet
