252
Ringer norden fiäls ifrån, på thet Sättet, at samma Jarl skulle under ett Sten göra förbund med Kongen af Danne-mark, thet han ock giorde falskeligen, i ty tå Kongen af Dannemark litandes på thenna Jarl Ringers tilhielp, kommer med sina Skepp at, efter aftal, möta honom i Godmaren ock ther få af honom hielp mot Kong Ingor, ther han låg uti en Kijle wid Nötesund i Högås Sockn, blef han warse, at Kong Ingor ock Jarl Ringer woro i et följe ock hade lagt sig utan för Nötesund, theräst the begynte skiuta på Kongen i Dannemark, som fäktade mot them i 2 dars tid, tå thet blef Ända på Ingor ock alt hans folk; Men Jarlen hade ännu 13 Man igen, the ther slogos med Kongen i Dannemark så länge, at han intet hade mer än en Kocke-Dräng til sig ock en som hette Mäster Hindrik, hwilken då han skiöt brasin på Jarlens Skepp, bad Jarlen sina Män, at the skulle ge honom så godt Skott igen, men the swarade sig icke kunna, dock wilia förbiuda honom at skiuta mer, förthenskuld tå Mäster Hindrik spänte åter sin Boga ock wille skjuta, brast then af, hwarpå Kongen talte honom til ock sade: hwad war thet som small? swarade Mäster Hindrik: Danne-Marks Rike från tin hand: hwar wid Kongen ock Hindrik blefwo så modfälte, at the gofwo sig i Siöen, i Mening at simma til Lands och rädda sig. Strax ther på föll Jarlens folk in på Skeppet, hwaräst ingen mer war än Kocke-Poiken allena, hwilken tå han blef tilfrågad, hwar Kongen war? sade han: at han for ut åt Siön, at se efter thet, som syntes så rödt, i watnet, ther är han; Men tå the eftersågo, funno the Kongen wara död, men Mäster Hindrik fingo the lefwande, hade honom så in på Jarlens
