298
kullan äro sammanburne rundt omkring en otrolig Myckenhet af Stenar lagom runda, hwar med the krigat mot Fiendens Infall: Men the största Stenar äro sammanburne til en Wål eller Kännetecken til then märckwärdiga Händelsen ock Begrafningarne, som ther skedde äro.
Bäwerdals kyrcka, som synes hafwa fådt sitt Namn af Bäfwer-Diur Castor, hwaräst i gamla dagar Bäfwern blefwit til stor myckenhet fångad, för hwilken orsak skuld i Danska Historien intet skrifwes som nu, Bäffen- utan Bäwerdals kyrcka, hwilket är rättaste, ligger på Åby-Gods Ägor, är wäl liten, dock af Sten murad så wäl som Tossene ock Askum, är försedd med ringa Predike-Stol ock Altare-Tafla, utan någre Märckwärdigheter, allenast thetta är at akta, at på Sidan af kyrckan är en Runsten inmurad, men wrångan utwänd, at man Skrifften innan til på andra Sidan icke får läsa: En dylik Runsten fins ock i Tossene Kyrcko-Mur. På Sidan som weter ut finnes ingen Skrifft, utan the wanlige Ring-ormar ock andra Ritningar i Bräddarne ock finnes på them intet kors uthugget, hwilket hwar thet fins, plägar wara teckn (som Probst Kilander med mig håller före) at the äro uthugne, sedan Christendommen blef här införd genom Ansgarium: Lära altså thesse ock andre sådanne Runstenar wara uthuggne under Hedendommen, men förstörde i Oluf Skott-Konungs tid, som ock hade inne Runna-Rike, ock tå han här så wäl som öfwer hela Swerige, sökte på thet ifrigaste fortplanta then Christeliga Religionen ock Läran, som war fuller på then tiden Påwisk, men långt renare, som then nu är, låt han tillika med förstöra Runstenarne, effter på them fans mycken
