310
ärter, them han under gångandet lät så småningom rinna ned på Jorden til Rättelse hwart hän the skulle gå ock stanna, ther han hade lagt en hand full ärter; ther effter gick nu han först in i kulan til Mördaren med then förskaffade Provianten til uppehälle, ock the andre effter aftal stodo så länge utan före; Men tå Mördaren, som hade på Bordet liggande 3:ne st. laddade Bössor ock försedde med nytt Fängkrut samt under Bordet 2:ne skarpa yxar, gick afsides i ett annat litet Rum til at tappa Öl åt sin Cammerat, spottade han på Fängkrutet i alla 3 Bösserne ock wid Mördarens återkomst suckade ock sade: Ack huru länge skal thetta wårt usla Lefwerne ock Tilstånd wara? Jag tror bäst wara, at wi godwilligt gå til Prästen ock bekänna för honom ock Dommaren wår Synd hwar för sig, tå Straffet blefwo lindrigare kan hända. Öfwer thetta Talet häpnade Mördaren ock sade: Jag tror, at tu wilt förråda mig ock i thet samma tog til Bössan; Men then andre sade: Huru wil jag förråda tig, som är i samma Fördömmelse? Ock tå Mördaren ther på lät up Fängkruts-Pannan, blef han warse Fängkrutet wara wått, lutade altså ned at taga yxen under Bordet, men i thet samma hade then andra sin yxa wid handen ock slog Mördaren i hufwudet, at han stupade, samt tillika ropade åt sina utestående bestälte karlar, hwilka strax kommo in ock fängslade Mördaren, som sedan med förhärdadt hierta sade til then andra: thet tu gaf mig, hade jag ärnat tig. Han blef altså af Öfwerheten dömd at råbråkas ock steglas, hwilket ock skedde wid Haijums Bro uti Sörbygden ock Krokstads Sockn.
Ordsaken til thetta grufweliga Mordet ock therpå följande faseliga, dock wälförtienta Straff, har
