56
Norske Odalsmän (hwar under Bahuslänningarne begripas) icke ärkänna något annat Herrskap öfwer sig, utan allenast Kongen ock Cronan, til hwilken the endast skatta, så at Odalsgods har samma härlighet nästan som Adeligit Gods, ock en Norsk Odalsman kan ej obilligt kallas en liten Adelsman.
Änteligen är at märcka, at Odal är en så starck ägendom, at tå man säljer något til oryggelig ägendom, plär man thet kalla et äwigt Odal och ägendom; Therföre när någon har köpt Odal ock han wil sälia thet igen, må thet hembiudas then, som thet först sålde eller hans arfwingar[1]. The Norske Bönder, ja ock BahusLänningarne, höllo sig fordom, i anseende här til, för små Herremän ock sågo sin Odals-Rätt an, som thet största klenod the ägde; Förthenskull har Kong efter Kong aldrig welat betaga Odalsmännen theras Odals-Rätt, ej eller förordna något, som them kunde förswaga, särdeles som Konungarna sågo, at thenna härlighet gaf Odalsmännen ambition ock stort mod, i synnerhet wid alla Feigder, tå the, til at förswara sig ock sin Odals-Jord, wiste sig så i Tapperhet, at the intet folck i werlden wille eftergifwa.
Här i Wikorna uti Bahus-Län finnas the mäste ock bäste Odalsmän af alla Stånd nu för tiden, hwarföre som en stor hop af them ej kunna komma til at sielfwa bo på sina Odalsgårdar, så pläga the antingen mot en wiss Summa Penningar förpanta sitt Odal til främmande på wissa år, hwilka kallas Pante-män, som bo på sådant Odal utan Taga ock Landskyld, så lange Pantåren wara, ock tils Pante-skillingen, efter the utsatte årens förlopp, blir betalter: Eller ock skaffa the sig Fäste-bönder på sina Odalshemman,
- ↑ Norska Odals-Balken §. 7.
