Thet 11te Capitlet.
Om Luften ock Nordliusningar.
Thetta Landet ligger under Polens högd eller Gradu latitudinis 59 til 60, hwarest Zona frigida wil liksom taga sin begynnelse ock temperata nästan ändas, hwarföre Luften här i Landet är mera kall, än warm, undantagandes i hetaste Sommaren, ty tå plär offta stor heta förorsakas i the diupa Dalar af Solenes strålar, som falla på the höge Bärgen, som slå hetan ifrån sig, at Säden ock Gräset på kort tid wäxer ock mognar: Men wid siökanten, hwarest jämte Siögusten winden blåser häftigt esomoftast, är Luften så kylaktig och ränsad, at om Sommaren fins knapt någon ort kallare och friskare än här i Landet: Men ther emot är winteren både mörck, hård ock sträng som 1739 ock 1740, så at både Menniskior, Boskap ock Fiskar til stort Tal måste lifwet tilsätia, tagandes sin Början i Oct. d. 16 och warar mäst til Tiburtii dag eller d. 14 Apr. Dock under sådana långa, kalla och mörcka Nätter, när Månen icke skiner, utan thet är Nedan ock klart wäder, pläga Nordliusningar, genom GUDs underliga Styrelse wara them resandom och Siöfarandom, såsom en Pharos ock stor hielp at se wid. Thetta Sken ock Nordlius stiger mäst up i Norr ock går ibland öfwer hela wår Horizont längst Söder åt, såsom år 1707 syntes thet i Skåne ock på Zeeland, thet har en blekaktig lius färg, men wisar wid upstigandet, åtskilliga Färger liksom uti Regnbogen, särdeles tå en tiock rödacktig dimba slår ned wid Horizonten,
