At jag skrifvit något, som Han redan i sin tid gjort bekant, hoppas jag, ej lärer illa uptagas: ty hans Bok är så rar, at man med möda kan få läsa mindre äga den samma; dessutan, när flera vitna lika i en sak, stadfästes därigenom så mycket mera sanningen. At jag åter lämnat något af det han anfört, tror jag, ej lärer lända mig til last. Min tanke är, at här ej uptekna andras berättelser, utan endast egna rön.
Dock, at lindra Läsarens möda, med denna sällsynta Boks eftersökande i Bibliotequen, har jag utdragit det märkwärdigaste, som Han om dem skrifvit, och jag ännu ej sett.
„Pag. 8. Spindlar af medelmåttig ålder och storlek, med tråns tilhjälp, förtro sig åt tunna luften, och genom den samma stiga upp til högsta skyarne. Det är visserligen sant, at de varit högt öfver min syn, äfven då jag med flit sett efter dem på högsta torn. Pag. 9. Trån smälter ej då den sjudes i gement vatten, ej eller i elden förtäres, då den brännes; den fänger icke någon låga, men
