Sida:Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa år 1749.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
2

wid fällningen så tecknades, at man sedan ej misstoge sig derpå. Erfarenheten wittnar hwad nytta sådant skulle med sig föra.

Wägarne funno wi här, som all annorstädes, speckade i kanterne med små pålar til en alns längd emellan hwarannan, som å en mil utgör 36000 pålar, och följakteligen äfwen så många unga trän, eller åtminstone 18000, i fall någon afprutning skulle finna rum, och wederbörande wille bruka den owanliga hushållningen, at af et trä göra twenne pålar. Uti et på sten så öfwerflödande land, som detta, borde stensättning i kanten af wägarne komma skogarne til hjelp och spara allmogen den årliga åtgärd, den nu är underkastad.

Säden war på de mästa ställen i härligt stånd, och åkrarne skäligen wäl häfdade; men ängarne sådane, som naturen dem tilredt, utan minsta hjelp, lika som then delen af landtbruket ej wore grunden och modren til alt det öfriga. Med mera sorgfällighet tro de idoga Wästgötar, af hwilka wi här mötte åtskilliga, sig böra förtjena sin föda, då de med sina swarfwade fat, tallrikar och skålar, som på klöf föras, komma ända hit up at hämta den samma. De öfwer munnen på deras hästar hängde höpossar, bewiste at ägarne deraf, antingen icke wilja snilla sig til obetalt foder, wid ängars och åkrars genomgående, eller ock äro för angelägne om tiden, at med stillastående betande den förlora.

Åtskillige Smålänningar ifrån Wexiö med humla på wagnar till salu, öfwertygade oss ock, at då desse långwägade hafwa någon winst på denna waran, så måste de närmare til hands liggande wara obefogade, at så mycket beklaga sig, och at wilja utlägga sina humlegårdar under föregifwande, at de ej löna sig.

ne