knapp aln dem emellan gör skillnaden, utwisa, tillika med det tilförene här så mycket öfwade swedjande, hwarifrån så denna orts skogs saknad, som ringa matjord böra hänledas.
Emot aftonen den 17 lemnade wi detta Länet, utan för Hofwa, då swåra backar widtogo med Tifweden, i gamla tider namnkunnig, så i anseende til den gräns den samma på denna sidan utgjorde, emellan Götha och Svea Riken, som til sjelfwa skogens widd och storlek, samt de många der förelupna märkwärdigheter. Jordmånen är här den samma, som på Kohlmården, forna gränsen på den södra sidan, om wårt Swea Rike, af rödaktig grof sand, blandad med något klapur, samt bergaktig och af den til furuwäxt så besynnerligen tjenlige.
Hushållningen, som här warit förd, liknar ock i alt den, som på förenämde ställe blifwit öfwad. De stora träden mäst bårthuggne och til milor eller råstwed anwände, de mindre upofrade til swedje och små så kallade gårdar och torp, här och der utspridda, som wäl innehafwa något rum uti Cronans Jordaböcker, och öka Räkenskaperne, samt kanske lämna deras herregårdar några få dagswerken, men gagna likwäl alla tilsamman, på wida när, hwarken den förre eller de senare, så mycket, som någre få trän förmådde göra, där de til deras egenteliga ämne blefwo anwände, och på sätt, som Assessoren Herr Ulric Rudenschiöld, det uti dess, wid Præsidii afläggande i Kongl. Wetenskaps Academien hållne tal, så moget och så fullständigt det allmänna förelagt.
Wid genomlöpande af wisse ställen, något utur wägen, och ifrån wederbörandes så nära åtkomst aflägsne, hade wi tilfälle at tilfullo åter blifwa öfwertygade, det ensame gjorde, eller för sig sjelf enskilt stående trän, sällan eller rättare sagt aldrig, blifwa
