som sedermera afstannat; och lärer wäl denna skogs besparing ej mer, än den, at förwandla de här så owanligt höga och tätt störade gärdesgårdar i stenmurar, blifwa med alfware widtagne, för än all tillgång på ämne til träd aldeles uphört, och sedan änteligen alt hopp om återwäxt samt slägtets återställande til fullo förswunnit.
Wi ankommo om natten emellan den 19 och 20 til Örebro, och besågo den följande dagen det til uprättning ärnade gamla Slottet. De många wigtiga saker, som innom desse murar blifwit afhandlade, derifrån så många Konungar styrt om Landets öde, där den stora konung Gustaf den förste ej allenast befästat des hus, på den af honom så dyrt förwärfwade Thronen, utan ock derifrån begynt lägga grundwalen til Rikets wäl och tilkommande säkerhet, byggnadens särdeles läge, omgifwen på alla sidor af strömen; kunde ej annat än upwäcka hos oss en besynnerlig wördnad för et så märkwärdigt och wackert ställe samt förundran öfwer de många stora ting wår lyckeliga tid, är blifwit förbehållit, at uprätta och i dess forna glans återställa. Ämne til denna stora bygnad har fordom blifwit hämtat utur den i negden liggande så kallade Hellebråten, och består af et slags ljusgrå sandsten, lik den på Åland och Kinnekulle upbrytes. Af samma stenart woro ock karmarne, posterne och kårssen uti fönstren, wäl och rent huggne samt ännu i fullkomligt stånd. Ingången i Slottet ifrån Borggården uti et hörn med den, samma zirande Port och derpå följande stora trappa, intyga det bygningskonsten då redan ej warit hos oss så aldeles främmande.
Efter fulländad rådplägning med den härwarande så wäl förtjente Konungens
