der Kålmården ifrån Skatte och Frälse, förfaller til allmänning, blefwo warse det den kostbara skogen, med än långt större härjande war medfaren och ymkelige gårdar, med der under uptagne ägor, här och der blifwit kringströdde, hwilka alle tilsammans om de än aldrig så wäl woro häfdade, dock ej förmå utgöra til Cronan och det allmännas båtnad, tiondedelen af det, någre få masteträn, som på denna orten, i anseende til jordmånens natur och belägenhet, så wäl skulle trifwas, til Rikets nytta och förmon indraga kunde. Men så lärer denna sanning hos allmänheten äfwen så litet finna rum, som den, at större framhjul tilskynda wagnarne lättare gång, än de mindre, hwilket under hela denna wägen, allenast 2ne skjussbönder omsider trodt sig böra tilstå.
Ifrån Gästgifware gården Åby nedan för Kolmården, begynte wägen, at wara prydd med de genom den i lifstiden waksamma Landshöfdingen, Baron Ehrencronas försorg, på ömse sidor om wägen planterade pilar, nu likwäl mäst alla lutande och utfallande, hade dessa trän warit satte på andra sidan om de diken, som innefatta wägen, woro de längre ifrån omilda händers åtkomst, än alla bestående och til ej ringa hjelp för gärdesgårdane som uti desse trän, skulle äga lefwande störar. Här saknas nu åter all liknelse til skog, hwaremot gärdesgårdarne blifwa oräknelige.
Uti Norrkiöping förnögde oss de wid det nya där wäl inrättade hwarfwet på stapelen stående fyra Galerer. De många slags här anlagda nyttiga näringsfång gjorde oss förhoppning, at med tiden få se denna Staden i det wälstånd och anseende, en så härlig belägenhet och så många fördelaktiga privilegier, hwarmed den är begåfwad, tillskynda böra: i synnerhet
