förtjente den omständigheten, at öfwerwägas, om icke för mycket mindre, än hwartil allmogen nu kan skatta, hwad den på wägrödningen årligen anwänder, några wissa wäge-karlar lönas och underhollas kunde, hwilka dageligen och stundeligen wore tilstädes, at bota den minsta sig yppande bristfällighet, och i öfrigt sysselsättas så med den förr omrörde stensättningen i kanterne, som ock med stenbroars läggande öfwer de mindre wattu-dragen.
Straxt wid Ösiö gästgifwaregård, der wi öfwer natten hwilade, begynna allahanda löfträn at synas, i synnerhet Alm, Ask, Oxel och en myckenhet af Hagdorn, alla toppade och större delen af grenarne bårthuggne, samt ömkeligen medfarne, hwilket så på dem, som på Ekarne, de där började, at här blifwa allmännare, förhindrar all frösättning, och således icke lemnar det ringaste hopp om slägtets bibehollande, än mindre dess fortplantande, alt hwad som sådant förfarande ej hunnit uträtta, har det fördömmeliga och så mycket här öfliga swedjande, som ej allenast afbränner de unga nyss uprundne telningar, utan ock bårtfräter all samling af matjord, hulpit fullborda. Hwad skada förestår ej häraf det i neigden belägne Jönkiöping, som härifrån måste hämta förrådet af sit ämne til dess för Riket, det allmänna och Stadsens egit bestånd inrättade ganska angelägne och omistelige handaslögder? Hwad fara löper jämwäl icke denna Stapelstad, at ställas i en beklagelig saknad af nödigt werke til fartyg, i fall dess handel och sjöfart på Wettern skulle en gång kunna komma i någorlunda skick, och den sedan blifwa utwidgad så wäl til Norkiöping genom nyss nämde föreslagna öpning emellan samma Stad och Wettern, som ock til Wennern och Götheborg.
