ej uti et bättre skött och wårdadt land, i anseende til swedjande; ty war ock hela marken här öfwerdragen med hög och torr rödgrå ljung: så wiss som bedröfwelig påfölgd af en der så ofta öfwergången swedje-eld: troende wederbörande sig ännu kunna bättra denne olägenhet, då de hwart femte år den uprunne ljungen åter itända, hwarmed, och igenom den lilla återsatte matjordens upoffrande, de wäl snilla sig til någon säd, men förderfwa ock i grund sjelfwa jordbåtten, samt dämpa och förtaga å nyo, alt hwad naturen så til trän som gräswäxt ärna kunnat. De nu härstädes så sällsynte som förr ömnoga Bistockar och Riskor wittna nogsamt, at denne medfart, som ock afhändt deras inbyggare, både föda och skygd, måste wara i mer än et afseende skadelig.
Säden på åkrarne war eljest ganska wacker, och linet, som här sås til myckenhet, både frodigt och tätt.
Inemot Broby öpnade sig et härligt land. Glada fält, bärande åkrar, blomstrande ängar, nära wid hwarannan lysande Kyrkor, tätt tilsammans liggande byar, gårdar prydda med löfträn, en ny och inwånarnes större förmögenhet betydande klädedrägt, med et ord, all ting kom oss at förglömma de förre dagars olust, och lemnade oss ej annan önskan öfrig, än at denne orts, förr så förträffelige, ek- och bok-skogar wore något mindre medtagne.
Igenom et både sinnen och ögon så frögdande land ankommo wi, sedan wi lemnat Christianstad på wänstra handen, d. 10 om aftonen, til det så besynnerligen wäl belägne Maltesholm uti Gärdt härad, och förblewo der i et ej mindre än sjelfwa orten kärt och angenämt sällskap, til d. 17.
