Den 13 besökte wi Christianstad, som Konung Christian den 4:de, medelst förenämnde Wäs utdömande, wid den bekanta Helje-å, på ett så för handel som til förswar ganska fördelaktigt ställe, med all uptänkelig kostnad och ordning låtit anläaga. Kyrkan är mera dristigt, än regelbundigt och konst likmätigt bygd. Dess predikstol af marmor med et af dylik materia utur hwalfwet wid en kedja deröfwer hängande och löst tak, står midt i ingången af Choret, och undangömer så det nog kostbara och af allehanda slags marmor uthuggne Altaret, som den derwid sit ämbete förrättande Prästen.
Wi funno med glädje ej allenast de gamla Fästningswerken kring Staden i fullkomligt stånd återsatte, utan ock de nya tillagde mäst färdige. Med förundran blefwo wi äfwenwäl warse wallarne til större delen bestå af idel jordmärg, som nogsamt witnar om oförlikneliga drägtigheten och godheten af det omliggande landet, hwarifrån den blifwit hitförd.
Kalkstenen, som för Fästnings byggnaden brännes, warder hämtad utur den sällsamma och undranswärde til Råblö Herregård lydande, så kallade fläske grufwan eller grafwen: et ställe som består af idel sammangyttrade och i wåra haf ej mer befintelige sneckor och musslor; och hwarutur öfwertygande bewis kunna hämtas om sanningen af en allmänt öfwergången och alla haf sammanfogande flod, samt det derpå fölgde wattnens affallande. Et annat oemotsäjeligt wedermäle af samma händelse kan ses 3:ne mil än högre up i landet, derest Cornua ammonis och andra Ost- och WestIndiske sneckor dageligen öfwerkommas, och hwaraf wi hade tilfälle at beskåda åtskillige, ibland Philosophiæ Adjuncten Herr Hoffmeisters gjorde samling. Men som detta ämne med rätta tillkommer
