pipstafrar, en så för Landets än öfwerblefne Ekar ödande, som för wår hushållning och handel neslig wara, och som måste hafwa ganska djupt rotat sig, emedan des tilwerkning, oaktat det deremot utkomne Förbud, samt Konungens Befallningshafwares alfwarsamma tilsyn och uppmuntran til lofligare näringsfång, dock ännu ej hunnit afstanna.
De här af Kung Christian IV. anlagde wackra Fästningswerk, samt prydeliga Stadsportar, äro nu mera dels aldeles förstörde, dels ock ämnade at blifwa nederrefne. Staden är i öfrigt både angenäm och wäl bygd. Des slögder och näringar, som genom wissas efterlåtenhet och owarsamma steg något lidit, förmodas at åter kunna komma til trefnad. Det omak Borgerskapet här gjort sig, at blifwa befriad ifrån den Garnison här til Fästningens bewakande i förra tider wistades, skulle det samma, i anseende til all den saknad af handel och rörelse des bårtgång förorsakat, nu, om möjeligt wore, gerna dyrt återköpa. Slottet, det Landshöfdingen innehafwer, är et af de beqwämligaste nu i stånd warande.
Med denne Stad sluter sig det, så å denna Landsort, som uti Skåne brukelige Byggningssätt, af det så kallade Korsswercke, och derest öpningarne eller rummen emellan det korswis i wattupass och i lod stälte fyrkantigt huggne och sammanbundne werket, som utgör stomarne af det tilärnade huset, tiltäppas och upfyllas med tegel på löp muradt. Här återwänder mäst ock det Skånska takläggnings sättet af halm, men som borde i Riket, i anseende til des styrka, samt ringa tyngd och i följe deraf mindre kostsamma träwerke, wara allmänt fölgt och inrättadt. Det nyttige och hälsosamma Skånske träskorsbruk, som wi under
