|
At prius ignotum ferro quam scindimus æquor, |
| Virgil. Georg. |
Den 29 Maij ifrån Stockholm: wackert wäder; men mycket damb, som vid infallande torka ej kan fela, då i brist af grof sand och grus, mylla och fin mo-sand föres på wägarne. På ömse sidor om wägen, så långt ögat hinner, ses ännu Ekar, men af hög ålder, och snart ingen ung, utan twifwel af orsak, at i forna tider desse angelägne trän, antingen blifwit mindre wanskötte, eller ock boskapen, alla unga träns förstörare, då ej warit så talrik, eller ock, at så mycket wanartigt folk den tiden ej funnits. Skilnaden til skapnad och frodighet på dessa träns wäxt är märkelig, innan grenarna och måssan äro bårttagne. Och emedan de på berg och skarpa ställen wäxande äro mera faste och wresade, och således til wissa ämnen mera tjenliga, än de frodigare och lösare; ty wore wäl, at de
- ↑ ”Innan en okänd mark däremot blir lagd under plogen,
är det för bonden av vikt att utforska väder och vindar,
känna beprövade bruk och beskaffenheten hos marken,
både vad trakten lämpar sig för och vad som är sämre.
En slags jordmån lämpar sig bäst för spannmål, en annan - - -”
- ur Vergilius’ ”Georgica. Sånger om lantbruket.”, översättning Tönnes Kleberg. Symposion Bokförlag 1989.
