Sida:Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa år 1749.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
85

Christopher Polhems, som, lik en annan Christopher[1] gått den kårtaste wägen, och på det lättaste sätt gjort et, til utseende så ogörligt werk, til möjeligt; öfwerrumplat naturen, och kufwat honom i de stycken han syntes som grymmast och som swårast, dämpat wattnets magt och trugat bergen til tjenst och lydno, samt således öpnat sig genom alla desse så stora hinder en ej mindre hederlig och namnkunnig fart, än den, som til en ny werlds påfinnande, genom wilde och okände haf, den förra i dess tid uptäckte.

Hwad båtnad och nytta detta i stånd satte stora arbete, i framtiden så hwar enskilt, som hela Riket i gemen skal tilskynda, är redan af Herr CommerceRådet Polhem, uti des deröfwer genom Trycket allmänne gjorde tankar, nogsamt å daga lagt, och lär ingen, som om samfund och rörelse äger någon insigt, kunna draga i twifwelsmål, hwad stor andel af wår tilkommande sällhet en sådan omständighet måst utgöra.

Wi öfwergåfwo altså Trollhättan, i hopp om snar werkställighet af hwad wi förehaft, och så högt önskade, samt gingo sjöledes up för Götha-Elf til Carls-graf, lemnandes på högra handen Sallbacka ström med dess anliggande Öar, ibland hwilka wi på en funno lemningar af något fordom der anlagt Slott eller Fäste. Längre bårt på samma sida, uphögde sig de bekanta och höga Hunne- Hecla- och Halle-bergen.

Ifrån de så kallade bomarne, der grafwen utfaller i Elfwen, up til Brinkebergs kullen, peglade wi noga djupen, och befunno dem ej ega öfwer alt mer än 4 a 5 fot, och blefwo således nödsakade, at wara betänkte

  1. Columbus
F 3