Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

DANSKA OCH NORSKA LÄSESTYCKEN.

1. SÄGNER OCH ÄFVENTYR.

DE TVENDE KIRKETAARNE.

(Oehlenschläger: Digtninger.)


Det var sig Herr Asker Ryg,
Hannem lyster i Leding at gange;
Først træder han i den Kirke liden,
At høre de Ottesange.[1]

Murene var af det gule Leer,
Og Taget det sorte Straa;
Det var sig Herr Asker Ryg,
Misnøiet han saae derpaa.[2]

Det var sig Herr Asker Ryg,
Sit Hoved maatte han bøie:
Loftet det var saa saare lavt,
Og Kæmperne vare saa høie.[3]

Væggen var baade muggen og grøn,
Den havde saa dyb en Revne:
Tiden æder med skarpen Tand,
Saa lidet monne hun levne.[4]

Fort hun gnaver med skarpen Tand
Der til hun haver stor Drift;
Alt da voxte den liden Smaablomst
Udi den Kirke-Rift.[5]

––––––––––––––––––––––––

  1. hannem, ham honom. Leding härnad, ledung. gange gå, gånga.
  2. Straa halm.
  3. maatte måste. saa saare (så svåra) ganska.
  4. muggen (äfv. Skånska) möglig, fuktig. monne, mon månde.
  5. gnave gnaga. Rift springa.