Kingo.
325
uttryckt, bördsböner, andakt paa resor, vidare de viildiga botpsalmerna och suckar öfver verldens fåfänglighet. Att dessa andliga sånger o/ta äro skvifna till en eller annan vacker vismelodi, har skett i don förhoppning, som Kingo uttalar för läsaren, att „om du kan lade dig undertiden befalde, for en Meiodies Artigheds Skyld, at gjerne an hare en Sang om Sodorna, du incget mere skitide lade dig behage, under 6elvsamnie Melodi, at bero en Sang om Zion." Valet öfverensstämmer med dessa sängers egendomliga flygt och vittnar om den frihet, hvarmed han följde sin kallelse som skald.
Oaktadt vi hnfva äldre psalmer än Kingos, är han, såväl i tid som i betydenhet, vår första psalmförfattare. Redan som verldslig skald hade han ett namn bland sina samtida, men hans egendomliga själsriktning kallade honom till den andliga sången, hvartill hnns ställning i kyrkan gaf honom den yttre kallelsen. . Hans fasta bibeltro och rika andliga erfarenhet, hnns eld i känslan och inbillningskraften, hans förmåga att gripa orgeltonerna i sitt modersmål påtrycka hans sånger en sådan pregel, att de pä en gång iiro psalmer för menigheten och lefvande uttryck af hans egen själs ångest och tröst. Kingos psalmer ljuda genom hela den Dansk-Norska kyrkosången. Hans „Anndelige Sjungechor", som redan i hans lifstid många gånger omtrycktes och öfversattes på tyska, på svenska (1689, 1693, 1700 o.s.v.), på isländska, har sedan upplefvat mångfaldiga upplagor. Alla psalmböcker såviil som de samlingar, hvilka äro utgifna till husandakt, hafva öst rikligt ur hans förråd. Och hos alla sednnre verkliga psalmförfattare — hos Brorson, hos Grundtvig — höra vi ständigt toner från Kingo.
— HOLBERG, —
t u ti il i Bergen 1684, Professor i KSpenhftma; for fait are af komedier, satirer, historisk a o c li 111 o r a I i s k a skrifter; -j* 1754.
SKIEMTEDIGTET.
Et lystigt Skiemte-Digt tidt kraftigst Virkning har — s. o. S. 287-8.
PAARS I FESTLIGT OPTOG.
(Peder Paars, 1120-, fierde Bogs 2den Sang.)
(Don store Poder Paars , Kræmmer fra Callundborg, som mod sin Svend og Skriver Peder Knus foretog en Reise til sin F.-ostemo i Aars, var strandet paa øen Anholt; da Oboerne nntoge ham for en Erobrer og rustede sig til Krig, stillode Paars sig i Spidsen for Skibsmandskabet; der blev dog sluttet Fred uden blodsudgydelse. Fra Anholt soi-
