Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/382

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

370

6. Sknldestycken.

Thi Synd og Skræk, du seer det ja, Angribe mig med Vold.

Udstræk dit Glavind i din Harm

Mod dem, som trodse dig! Nedstyrt dem med en vældig Arm Fra Lyset og fra mig!

Ba skal jeg, sikker ved din Haand,

Ei frygte Doden meer, Men offre dig min frelste Aand Paa dens nedbrudte Leer!

Om Ewald.

JOHANNES EWALD föddes den 18. November 1743 i Köpenhamn, hvarest hans fader var prest. Redan i pojkåren, i det stränga, pietistiska hemmet, var hans hjerna full af äfventyrliga planer: än ville han med en trupp pojkar eröfra Turkiet, än ville han blifva missionär i Aethiopien, i hopp om att blifva ftådd som martyr för tron. Då han var 11 år, blef han af sin gamle fader, som kände döden nalkas, bortsänd ur huset till en lärd vän, rektor vid domskolan i Slesvig. Men der gick all upptuktelse ut på att lära de gamla språken; kunde han blott ramsa upp sina glosor och regler, var han föröfrigt lemnad åt sig sjelf, Efter att hafva stukat åtskilliga romaner och isländska sagor, träffade han på »Robinson", som gjorde så starkt intryck på honom, att han rymde sin väg för att från Holland segla tili Batavia och stranda pä en obebodd ö; han blef dock uppfångad efter några mils utflygt. Samma år utbröt sjuåriga kriget, och nu var hans enda önskan att blifva kadett; han skref till sin moder, att en engel visat sig för honom i drömmen, med ett svärd oeli en penna, och, då han pligtskyldigast grep efter pennan, hade hans engel varnat honom med hotande uppsyn. Men modren ville icke höra ett ord derom: han skulle blifva prest, liksom hans fader och förfäder hade varit. Till en början blef han student, knappt 15 år gammal.

Kort efter det han kommit hem och tagit sin examen i Köpenhamn, såg han en ung flicka, som vid första ögonkastet blef hans hjertas utvalda för hela lifvet; det var Arendse II., en brordotter till hans stjuTfader, ett halft år äldre än han sjelf. Hvarken till henne eller till någon menniska talade han om sin kärlek; han kastade sig öfver studierna. Men med ens for den tanken igenom honom, att det skulle räcka tio år, innan han kunde blifva prest, och hans lust för krig vaknade ånyo. En