Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/456

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
444
Litterärhistoriska upplysningar.

skogsuppsyningsman. Utom »Naturhistorie for Ungdommen» och dylika mest populärt-vetenskapliga skrifter har han med J. Moe, 1842, utgifvit »Norske Folke-Eventyr» och ensam, 1845, »Norske Huldre-Eventyr og Folkesagn», karakteristikt återgifna och med lifsfriska skildringar af landskap och folk såsom ramar omkring sägnerna.

Jens Baggesen s. o. S. 387–96.

Bjørnstjerne Bjørnson (S. 8–9, 53–60), yngst och framtidsrikast af de här upptagna författare, är född i Kvikne i Østerdalen, Decbr. 1832; blef student i sitt 20de år. Som ung norskt-national teaterrecensent väckte han anstöt på många håll. Efter ett fredligt år i Köpenhamn kom han hem med förstlingarne af sin skaldeverksamhet: ett storartadt litet enakts-stycke »Mellem Slagene», från Norges medeltid, och en berättelse ur bondelifvet »Synnøve Solbakken», rik på toner från själens djup, kristeligt allvarlig i lifsåskådningen, och i anläggning och stil plastisk som en saga; den utkom i hans 25de år (1857} och grundlade raskt hans skalderykte, också i främmande länder. Under ett par år var han ledare och instruktör vid teatren i Bergen, sedan tidningsredaktör en kort tid, just då unionsstriden blossade upp; några år har han tillbragt utrikes. Näst efter nya berättelser ur den norske bondens själslif: »Arne», »En glad Gut» o. fl., framträdde skådespel från den mäktigt upprörda sagotiden, deribland trilogien »Sigurd Slembe», sednast det historiska dramat »Maria Stuart i Skotland» och hvardagsdramat »de Nygifte»; tid efter annan smärre skaldestycken (Bergliots Sang, Daniel Schjötz o. fl.). Sina kraftiga skaldesyner tecknar han i en stor och samlad stil.

Steen Steensen Blicher, efter dessa läsestyckens plan den förf., som här minst får saknas (S. 71–86, 110–16, 160–67), föddes på den jutska heden d. 11. Oktob. 1782. År 1807 framträdde han med en öfversättning af Ossian. Efter att sent hafva tagit teologisk examen lefde han i 8 år som arrendator af sin fars prestgårds-jord, delande sig emellan landtbruk, jagt och litterära sysselsättningar. Han utgaf under denna tid elegiska och skämtsamma dikter, också lustspel; dessutom afhandlingar om judarnes borgarerätt, om dödsstraff och dylika filantropiska ämnen. Pastorat sökte han länge förgäfves och stod i begrepp att söka sig plats som skytt, då han ändtligen fick ett litet pastorat i sin födelsebygd. Öfver 40 år gammal skref han sin första novell: »En Landsbydegns Dagbog»; men derefter qvällde det fram med dylika småberättelser: »Hosekræmmeren», »Ak, hvor forandret», »Letacq» o. s. v.; bakgrunden stundom en historisk tilldragelse, oftast lifvet på Jutlands hedar och herregårdar. Ännu var det blott provinspressen, som spridde dessa arbeten. Han utgaf tillika landtbruksskrifter, om linodling, om husflitens