studentexamen i Köpenhamn. Han började studera juridik, men kände sig allt mer och mer dragen till naturhistorien och till de sköna vetenskaperna, hvilka han tidigt hade älskat; afhandlingar till folkupplysningens främjande, dels originala, dels öfversatta, och stämningsrika dikter af honom lästes i isländska tidskrifter. Med offentligt understöd genomreste han under flera år Island, för att samla förarbeten till en naturhistorisk beskrifning öfver ön; hans rådgifvare var prof. Steenstrup i Sorø, som både hade studerat och rest tillsammans med honom. Under utarbetande af det påtänkta verket, samtidigt äfven produktiv som skald, dog han efter ett olyckligt benbrott 1845, i sitt 38te år. Hans efterlemnade arf af smådikter är samladt och utgifvet af hans vänner.
Fredrik Hammerich (S. 218–23, 246–53), född i Köpenhamn 1809; reste utomlands, först i Sverige, sedan i södern; blef prest, under krigsåren fältprest; 1859 professor i kyrkohistoria. Utom dikter och föredrag, bidrag till psalmfrågan m. m., har han utgifvit: »Skandinaviske Reiseminder», hvari känslan af Nordens enhet är klart och förtröstansfullt uttalad redan 1834; en serie af liffulla berättande skildringar af Danmarks Historie: »Danmark i Valdemarernes Tid», »under den nordiske Forening» och »under Adelsvælden», (1847–57); längre fram: »Det 3die slesvigske Felttog» (1851) och »Den slesvigske Treaarskrig»; sednare: »Den hellige Birgitta og Kirken i Norden».
Martin Hammerich (S. 288–99; 7–8, 228–35), den förenämdes bror, född i Köpenhamn 1811: utgaf för magistergraden en religionshistorisk afhandling »Om Ragnaroksmythen og dens Betydning i den oldnordiske Religion» (1836, den första akademiska disputation på modersmålet); reste utomlands, var i några år docent i Sanskrit, från 1842 skolrektor; har utgifvet en öfversättning af »Sakuntala» med upplysningar om det gamla Indien, »Ewalds Levnet», föredrag om »främmande ord» och (i skolprogrammer eller i Nord. Universitets-Tidskrift) mindre afhandlingar om modersmålet, om undervisning och examensväsende, äfven det akademiska. Till »Svenske Læsestykker» (1859) ansluter sig föreliggande samling såsom andra hälften.
Christopher Hansteen (S. 148–54) är född i Christiania 1784. 1802 kom han som student till Köpenhamn, hvarest han, ehuru yngre till åren, blef vän med Oehlenschläger och H. C. Ørsted; från juridiska studier »af lagar, som i ett annat land och för ett annat lif ingen betydelse hafva», kände han sig allt mer dragen till matematik och naturvetenskaper. Han fördes tidigt till det, som blef hans lifs uppgift. Som lärare i matematik vid Frederiksborgs skola (1807) hade han blifvit tagen till råds vid förfärdigandet af jordglober; samtidigt ärfde skolan en skön glob från Upsala, med angifvande af en »sydlig magnetisk polartrakt»,
