2. Liisestyekenns författare, alfabetiskt ordnade. 471
Äfven de erotiska styckena, sonetterna, rimbrefven hafva samma sundhetsprägel, icke af en diktad verlds, utan af den ärliga verklighetens poesi. Titi sin borgerliga ställning är Ploug fortfarande redaktör af »Faidrelandet».
Basmus Kristian Rask (S. 254-6), son af en fattig husman, föddes i byn Brandekilde på Fyen d. 22. Novbr. 1787. Då tian, 20 år gammal, blef student, dimitterad från Odense skola, var han redan långt hunnen på sin vetenskapliga bana. Nordens historiska minnen, förfädernas mandom och trofasthet hade tidigt dragit hans håg till fornskrifterna: han ville lära språket, och då han dertill icke egde någon annan hjelpreda än Snorres text med öfversättning, gaf den 16-årige gossen sig till att derur, form efter form, utdraga böjningsmönster och slutligen en hel språklära jemte en ordbok i två band, med uppgifter på böjning och betydelse samt jemförelser med svenskan, anglosachsiskau och andra språk, dem han lärde sig på liknande sätt. Hvad som gaf ytterligare fart åt hans språkifver, var en vaknande lust för resor i förening med planer till at stifta en koloni på Nya-Seland, i hvilken skulle talas isländska jemte de främmande språken. Också dansk rättstafning sysselsatte hans skarpsinne redan under skoluren, och han hade för eget bruk uppgjort ett konseqvent stafningssätt. Så utrustad kom Iiask till Köpenhamn. Här lefde han i yttersta torftighet, såsom timlärare och sedan tillika såsom underbibliotekarie, i stillhet utvidgande sina språkstudier, alltifrån de gamla språken till de nyare romaniska och »gotiska», de slaviska, lappskan, malayiskan, tahitiskan: de likheter, han upptäckte mellan så vidt skilda språk, och icke mindre deras olikheter, sporrade honom till nya forskningar; alltjemt utdrog han sig språkläror efter sin egen plan och dessa alltid med danska konstord. Medelpunkten i hans studier voro och blefvo de nordiska språken, och här var han strax färdig till meddelanden: han förklarade runstenar, han halp sin faderlige vän Nverup med öfversättningen af den yngre Eddan (1808), han utgaf Björn Haldorsens lexikon och sin »Veiledning til det Isländske eller gamle Nordiske Sprog», hvilken utkom första gången 1811 och har »vägledt» många. Som han tidigare och fullständigare, än någon annan, kände sig såsom dansk och nordbo på en gång, hade han i dubbelt mått glädje af att följa med Nyerup på en antiqvarisk resa i Sverige och Norge. Ensam reste han 1813-15 på Island, genast vid ankomsten så förtrogen med språket, att han förklådd till bonddräng från nordlandet besökte en lärd vän, utan att hans tungomål röjde honom. På Island fulländade han sin innehållsrika »Undersogelse om det gamle Nordiske Sprogs Oprindclse», hvilken sedermera utgafs som prisskrift. Att uppsöka förfädernas spår i Asien blef allt
