2. L&sestyckenns författare, alfabetiskt ordnade. 473
nämndes han till professor i de österländska språken och började att samla sina studier kring dessa, då en tvinsot bortryckte honom i hans ålders 45te år, 1832. Stora förarbeten gömdes i hans trogna minne eller grodde i hans tankar; andra har han lemnat efter sig i anteckningar, hvilka ri 11 en del ännu äro obegagnade. Hans skrifter, af hvilka de flesta äro vidare spridda i öfversättningar, hafva gjort ljust och enkelt allt, hvad han rörde vid. Man har nämnt 55 språk, hvilkas byggnad Rask beskref eller hvilkas klasskänneteckcn och plats i gruppen han i korthet angaf, med en naturforskares noggrannhet. Att grundlägga de nordiska språkens vetenskap blef tidigt hans uppgift. Och liksom han gått ut från dessa, så var och blef det hans käraste arbete att sprida ljus öfver deras byggnad och gradvis fortgående utveckling, att tolka fornskrifterna, rensa modersmålet från främmande ord och bringa ordning i dess rättstafning. Utan att akta på vänners ocii gynnares föreställningar skref han sina arbeten, till och med de lärdaste, på modersmålet, så snart de icke voro särskilt afsedda för en främmande krets af läsare. Men hvad som ännu mer ön ämnena och språket anknyter Rask's verksamhet till den utveckling af vetenskapen, som vi vänta, när Norden blifver en sjelfständig lem af det bildade Europa, är hans fallenhet och anlag för att alltid lösa sina uppgifter på det enklaste sätt och hans jemna, klara, kortfattade framställning, hvilken surskilt slår i motsats till den tyska vetenskapligheten och hvad som hos oss har bildat sig efter denna vår närmaste förebild. På Rasks grafvård, mellan tänkespråk på sanskrit, arabiska och i runskrift, läsas i facsimilc de ord, hvarmed han besvarade kallelsen til Edinburgh och som voro hans lifs lösen: Sit Fadreneland skylder man alt hvad man kan udrette.
Jörgen Christian Schiedte (S. 172-8) är född i Köpenhamn 1815; utan studentexamen blef han docent i zoologi vid ett par fackskolor och intendent vid det naturhistoriska museet, 1863 docent vid universitetet, Hans Vike i vetenskapen var tidigt den föga ansedda insektvcrldeu. Han samlade, gjorde iakttagelser, granskade; för att kunna framställa sina mikroskopiska undersökningar blef han tecknare och kopparstickare, till och med koppartryckare. 1842 utgaf han första bandet af »Genera og Specics af Danmarks Eleutherata» med 25 kopparstick; mindre monografier meddelade han beständigt i Kroyers tidskrift, hvars utgifvare ban - sedermera sjelf har blifvit. Utom Danmarks inseklfauna har han, efter en utrikes resa (1845-6), vetenskapligt beskrifvit de blinda insekterna i några underjordiska droppstenshålor i Krain och visat deras organers tillämpning efter de egendomliga ljusförhållandena. Med det analytiska »huru» förenar han öfverhufvud det teleologiska »hvarför»; leddjurens byggnad och lif, deras förvandlingar, deras systematiska ord-
